Jordbruksredskap.
Det var
primitiva jordbruksredskap våra förfäder använde sig av. Vid skörden användes
t.ex. en sejd (skära), en liten lie som hölls i handen och mycket gick de på knä
och skar. Paulus Näsman i Kläppe berättar att en mäling skulle skäras om
dagen och för detta fick de 1 krona och mat. Inget kornstrå fick lämnas kvar.
På våren var det kvinnans lott att så säden och då använde hon den s.k.
såskäppan. Den var äggformad och hade en träkrok att hänga över axeln så att
hon kunde så med båda händerna. Vid
tröskningen användes mest slagan, en käpp i vars ena ända ett grovt slagträ
var fästat med läderrem. Det var konst att slå med slaga. Säden
lades rätt så tjockt på logolvet och slagan skulle gå i viss ordning och var
man två skulle man slå i takt, vilket hördes bättre utifrån. Erik Dahl i
Kusböle berättar att de första tröskvandringarna bestod av en tjock träbult,
vars ena ända var smalare och fästad i en stolpe i loggolvet. Man tog då in
hästen på logen där han fick gå runt och dra träbulten. För att hästen inte
skulle kasa i säden band de med något seltyg en s.k. skitpåse därbak. Den
första tröskmaskinen som kom var en riktig sensation. Det var Karl i
Smebacken i Oviken som skaffade den första i de här trakterna. Fyra man stod
i skjortärmarna och drog detta tunga verk så svetten ångade om dem och
dagtraktamentet var 1 krona och mat. Slåttern
varande i 7 veckor förr, beroende på all lieslått i skogen. Första
slåttermaskinen Erik Dahl minns var 1901, den hette Palmqranz efter den
jämtländska uppfinnaren.
Paulus
Näsman i Kläppe berättar att omkring 1880 kom rakpinnharven. Ramen var av trä
och det fanns ett andtag att hålla i, annars slängde den hit och dit. Vid
samma tid kom Bergsplogarna, de var smidda i Berg och hade bara ett handtag
fästat på mitten och i övre ändan försedd med en pinne tvärsöver att ta ett
fast grepp om. En skyffel fanns då av trä men järnskodd runt om. En slag grep
fanns också, den var försedd med tre grova järnpinnar, så kraftiga att det
gick använda den i tjälad mark.
I
fäbodarna fanns gammalt ingen separator. Mjölken silades i trätråg för att
sedan skummas och därefter kom en holk av trä till användning. I slutet av
1800-talet kom separatorerna från Alfa Laval till hemmen. En sorts släde att
användas att användas på barmark fanns också. Den hade breda hjul, c:a 20 cm
och kallades skarr. Sannolikt hade den kommit från Norge. För harvning i
trädan användes den s.k. tassharven med pinnar som en klo, fästade i en
träram. Den förste som köpte slåttermaskin i Myckelåsen var Bertil Eriksson,
omkring 1900. I Välje var det Olof Olofsson, RikOlle kallad, år 1904. Det var
maskiner av svensk tillverkning från Rottneros bruk. Sen kom den amerikanska
slåttermaskinen Milwaukee av vilken Anders Eriksson köpte den första
tvåbetesmaskinen. Första lastvagnen köpte O.M. Bellman 1896.
Sven
Persson i Välje skaffade den första gödselspridaren 1905 samt den första
självbindaren och balansräfsan. Samme man blev också ägare till den första radsåningsmaskinen år 1910, priset var 185
kronor. Att han inte tillhörde de konservativa bevisas väl av att han köpte
första bilen i Marby socken 1921. Säljare var Magnus Persson i Arvesund och
priset var 7 000 kronor. Fabrikatet var Elear. Den första
potatisupptagaren här omkring hade Paulus Karlsson i Myckelåsen 1911. Till
Myckelåsen kom den första gödselspridaren och radsåningsmaskinen 1912 och
ägare var Anders Erikson
Det första riktiga tröskverket var stort och ägdes gemensamt av flera byar. Det flyttades från gård till gård och från by till by och tröskade till långt in på hösten. Det drevs av en stor tändkulemotor. Numera finns det flera mindre, självrensande tröskverk här men ingen skördetröska. Den första som köpte traktor var Karl Ljungdahl i Välje 1951 och i Myckelåsen Gösta Eriksson och John Agerberg 1952. Första mjölkmaskinen kom till Myckelåsen genom Nils Olof Nordman. Upptecknat
1954 Av Anna Eriksson
|