Bäckebron

Vägen till Myckelåsen. Från Getåsen gick den rakt över den stora myren, från början en gång- och ridväg sommartid som sen blev en usel kärrväg. Först 1933 blev det en riktig väg där man kunde köra bil. När man väl kommit över myren nådde man Getåsån och det gamla ödesbölet Skallböle som med tiden kom att bli en utmark för Svedje by. Mellan Skallböle och Myckelåsen gick Skallbölesbäcken. Nu är den ett stort dike och vägen så bred att vi inte längre ser bron som bär den. En gång när det var mycket vatten i markerna var det en stor bäck som ringlade sig fram i sankmarken. Vägen var smal och bron över bäcken likaså. Det var svårt att komma över med småfäkreaturen. Fåren kunde lägga sig platt på magen med ett ben utsträckt i varje hörn när man försökte få med dem över bron. Långt bortom bron och den stora, öppna myren kunde man se husen högt uppe på åsen.

Fem gånger har vi i min släkt passerat denna bro för att bli Myckelåsbor. Jag sitter där litet på sidan om bron och ser dem komma, den ena efter den andra.

Första gången

Anders Larsson

Anders var son till klockaren Lars Heljesson och hans hustru Anna Larsdotter i Iffelnäs. De var sex syskon i det giftet. Som änkling gifte Lars Heljesson om sig med Gertrud Pålsdotter och fick ytterligare fyra barn. Heljessons död 1741 blev början på en lång arvstvist som kom att förmörka arvingarnas liv.

Anders Larsson höll sig utanför detta. Han tog sitt arv, 16 Daler som utlösen ur boet, en ko, och två getter och gick till sin kusin Helje Jonsson i Myckelåsen för att 1744 bli soldat för Myckelåsens rote under namnet Söderberg. (Myckelåsen ligger ”sönnaflon”, söder om de stora myrarna och därav rotens soldatnamn.)

Han har det rätt bra ställt, Anders Söderberg. Det var en som man kunde låna pengar av. Han var länge ungkarl och ska fylla 47 år när han och hans tjugo år yngre hustru Lisbeth Andersdotter 1764 får sitt första barn, en pojke som dock blir bara två dagar gammal. Det kommer sedan två flickebarn, Anna och Agnis.

Men 1770 har han blivit så gammal och bräcklig att han får avsked som soldat. Nu har han blivit fattig. Han får en blygsam pension och familjen flyttar till Välje för att bli torpare. När han 1784 är på besök i Hallen går han genom isen mellan Iffelnäs och Hammarnäset. Han är en gammal man, orkar inte ta sig upp och drunknar i Storsjön. Lisbeth får efter några år lämna torpet. Från 1805 är hon inhyses i socknens backstuga och lever i stort armod till sin död 1823.

Andra gången

Halvar Persson Ådal och Lisbeth Mickelsdotter

Halvar blir 1740 dragon för Wikens rote i Oviken. Han och Lisbeth Mickelsdotter är nygifta när de 1757 kommer till Myckelåsen för att bli torpare. Halvar är 45 år och Lisbeth 21år. Pär Olofsson håller med mark där de bygger sina hus och en hårdvallsäng där de kan bryta sin åker. De flyttar senare till Häxåsen, vi vet inte riktigt när men sonen Per föds i Häxåsen 1767. Namnet kom dock länge att leva kvar i namnet på den mark de odlade upp, Halvarstäkten.

Tredje gången

Johan Hoff och Greta Sofia Wallberg

Faste Wallberg på Verkön hade två barn, Greta Sofia och Petrus. När Faste dog 1774 var hans önskan att hans kära barn skulle dela allt lika, så väl i den lösa som fasta egendomen. Men Ärvdabalken sade något annat, Petrus skulle ärva dubbelt mot Greta i den fasta egendomen. Det var möjligt att klyva gården i två lika stora delar. Men nu hade Greta bara en tredjedel, så kunde gården inte delas och Johan Hoff och Greta Wallberg blev istället torpare under Petrus Wallberg. Det blir med tiden svårt för dem att leva med detta och de gör 1789 en bytesaffär med Nils och Olof Mårtensson i Trusta. De byter torp, lämnar Verkön och blir torpare i Myckelåsen på Trustatorpet. Med barnen Lucia och Per och sin boskap går de till Myckelåsen. Byn får en skräddare, Johan Hoff lärde sig yrket i sin ungdom. De bor nu på Trustas mark i Myckelåsen och borde vara skrivna i Trusta by. Men de fortsätter att skriva sig på Verkön och torpet kommer att betraktas som hörande till Verkön. Det kommer att ställa till mycket oreda senare när fastigheten ska byta ägare.

Fjärde gången

Märit Andersdotter och Kerstin Eriksdotter

Märit gifte sig i februari 1787 med soldaten Erik Enarsson Urfelt. De var torpare i Höla, Hallen och fick i december en dotter, Kerstin. Erik var dragon för rote 21 i Kvitsle. Den dåvarande kungen Gustav 111 hade en dröm om att åter göra Sverige till en stormakt och i juni 1788 gick svenska trupper över ryska gränsen. Erik Urfelt var en av många som marscherade ner till Stockholm för att delta i detta projekt. I inkvarteringen utanför Stockholm blev han dock så illa sjuk att blev frikallad från krigstjänst och var fri att gå hem. Men det var lång väg att gå mellan Stockholm och Höla. Erik Urfelt mäktade inte detta utan blev kvar och dog i förläggningen i augusti 1789. 1805 gifter Märet om sig med den fyra år yngre Olof Andersson och 1816 kommer de till Myckelåsen för att bli torpare på Brattåkergodset i det torp som tillhör Trappnäs. Dottern Kerstin gifter sig 1814 med Per Åström, äldste sonen till Johan Hoff och Greta Wallberg.

Sista gången

Jag själv

Min morfar och min mor hade en gång en dispyt så som det kan bli mellan föräldrar och tonårsbarn. De skildes inte som vänner. Hans sista ord kom att bli ”Det blir väl så att du kommer hem med en oäkting.” Hon bestämde sig för att han inte skulle få rätt.

Men livet blir ofta mycket annorlunda än vad vi tänkt oss. Och det här var långt innan mödrapenning och daghem, man måste arbeta för att leva. Så blir det att jag i maj 1939 för första gången passerar Bäckebron för att växa upp hos min morfar och bli Myckelåsbo.