Hallens Härads Rätt den 28 januari 1792.

 

                Älgjakt på Myckelåsskogen.

 Angav på Ämbetets vägnar vice Landsfiskalen Jonas Granbom, att enligt erhållen underrättelse, skall Dragon Pehr Lindbom, som är i halvtjänst hos Bonden Håkan Nilsson i Häxåsen, i början av nästledne April månad, inom Marby Socken och Hallens Tingslags område jagat och fällt ett älgs djur; varföre Landsfiskalen sett sig föranlåten, denne Lindbom till Tinget inkalla, anhållande, att undersökning över det angivna brottet måtte företagas.

Dragon Lindbom, 24 år gammal, av medelmåttig växt och styrka, erhöll förmaning att, utan undanflykter vidgå, i händelse han den angivne förbrytelsen begått; men nekade därtill enständigt, med yttrande, att han därtill är alldeles oskyldig.

I anseende därtill begärde Actor, att följande måtte som vittnen höras, nämligen Torparen Olof Jonasson i Myckelåsen, Bonden Sven Svensson i Rörön och drängen Jöns Nilsson, därstädes, vilka ojävade avlade Ed, varnades för mened och berättade:

1^o

Olof Jonasson, att efter vårfrudagen sistlidne år, på en Lördag, sedan han varit åt skogen uti någre körslor och gått in hos Bonden Johan Heljesson i Möckelåsen, hava Johan Heljesson och hans son Helje Johansson berättat att de om morgonen bittida hört hundskall och 3^ne skott uti skogen ett litet stycke ifrån gården, i anledning varav vittnet och Helje beslutat att resa dit åt på skidor för att se, vad som förefallit, och genast vid framrännandet hava de överkommit kvarlevorna av ett älgs djur, nämligen något av själva ryggraden samt innanmätet, liggande uti en bytta, varjämte en väska hängt bredvid, däruti fanns en kniv och en brynsten, vilka varor vittnet och Helje med sig tagit hem till Byn, sedan de förut eftersett och funnit 2 á 3 spår efter skidor till berörde ställe fram och åter.

Under det de varit sysselsatta där på stället, hava de blivit varse en karl komma löpande på skidor dit åt, vilken dock på avstånd vänt åter, så snart han märkte, folk vara där, så att vittnet icke kunnat draga någon känsla på honom, särdeles som det ock redan börjat bliva skumt om aftonen.

Söndags eftermiddagen näst därpå har vittnet begivit sig till Sven Svensson i Rörön, för att göra sig underrättad, om han hade någon kunskap om förloppet vid denna älgs jakt, vartill likväl Sven nekade, men yttrat, att byttan, väskan, kniven och brynstenen hade han mistat utur sine fäbodehus, belägne i grannskapet därintill, varför ock han någon tid därefter dessa persedlar återtagit. Vittnet hade något annat härom sig ej kunnigt, eller vilken berörde Älgs djur jagat, dock hade kvarlevorna funnits på östra sidan om skifteshägnaden emellan Röröns och Önsta Byars slåtterägor på södra sidan om så kallade Rörösjön vid pass en 1/8 mil; men Rörö By är på norra stranden av samma sjö belägen.

Frågades vartåt spåren av skidorna syntes löpa ifrån det ställe älgen fanns, svarades norrut åt sjön; dock hade vittnet icke lupit efter något långt stycke, utan endast intill dess sträckningen kunde synas. Uppläst och vidkänt.

I anledning härav tillspordes Lindbom, om han den dagen, varom vittnet nu berättat var vistande hos sin husbonde uti Häxåsen. Varpå svarades att då och dagen nästförut har han varit daga-karl hos Enkan Brita Heljesdotter i Rörön, där han arbetat med täckning av en stuga.

2^o

Sven Svensson, att Lördagen den 2 April efter middagen har han på skidor gått åt skogen, i ärende att hämta näver utur en fäbod på södra sidan om Rörösjön och han därstädes blivit varse älgspår och tecken efter skidlöpare som ränt efter, hade han beslutat se nogare efter och verkligen förmärkt folk stå nedanför en liten höjd, samt genast kommande efter vittnet, som då vänt om och lupit undan, i fruktan, att dessa karlar, ibland vilka han känt Helje Johansson i Möckelåsen, kunde vilja göra sig övervåld.

Sedermera har vittnet tagit Dragon Lindbom och drängen Jöns Nilsson med sig, samt å nyo begivit sig åter på samma ställe, att göra sig närmare underrättade om beskaffenheten, men då icke funnit annat än tarmarna, lungor och strupen av ett Älgs djur, vilket allt de låtit ligga.

Nästföljande söndag eftermiddag hava Helje Johansson och Olof Jonasson kommit till vittnet, då den förre yttrat sitt ärende, att vilja byta hästar, men sedan Sven nekat därtill, hava bägge börjat vidtala honom, angående det Älgs djur, som då nyss funnits fällt, om vilken avsikt Sven förmälte sig redan förut dragit någon misstanke, eller genast vid Helje Johanssons ankomst, men som Sven i allt nekat sig äga minsta kunskap därom, så hade bemälte karlar åter begivit sig därifrån, låtande likväl förstå, att de höllo Sven för densamme, som fällt Älgen.

Angående den bytta, samt väska, kniv och bryne, som vittnet Olof Jonasson förmält sig hava funnit å stället, kunde Sven icke giva någon redig upplysning, förebärande nu att han lämnat desse persedlar efter sig uti en så kallad slåtter-stuga, nu åter att han icke visst kunde minnas något därom annat än att de verkligen varit hans. I övrigt betygade Sven sig icke äga upplysning vem som Älgs djuret jagat eller skjutit, eller huru därvid vara tillgångit. Upplästes och vidkändes.

3^o

Jöns Nilsson, att den 2 April vid solens nedgång har hans faderbroder Sven Svensson anmodat honom och Dragon Lindbom att göra sig följe till skogen, emedan han drog misstanke, det ett Älgs djur där vara fällt, och vid ankomsten till stället hade de endast funnit några tarmar, tillik med strupen och lungorna, men intet folk. Skid-ättjorne eller spåren hade legat hit och dit men mesta delen till den sidan, som vätter åt Rörösjön. Vittnet hade för övrigt om denna händelse ingen kunskap, icke eller om Lindbom före samma dag eller dagen därförut varit till skogen. Uppläst och vidkänt.

Sedan Lindbom på tillfrågan yttrat, att han någon brottslighet i detta mål eller delaktighet däruti icke ännu vill erkänna: Anhöll Actor om anstånd till nästa Ting, då han förmodade säkrare bevis kunde vinnas. Och som Lindbom ej däremot ej hade att erinra; så antyddes han, att vid En Rdr 32 Sk vite å nästa Höste Ting med detta Tingslag inställa.