I etthundra år täckte vi våra hus med spåntak. 1857 hade Per Hansson byggt ett nytt hus, det kallades lillstugan men var alls inte liten, 72 kvadratmeter. Den byggdes på den gård som nu kallas Anner Ers och det var det första huset i Myckelåsen som inte hade trätak. Det hade spåntak. Spånet var tunna träskivor som man fick genom att skiva träkubbar. Spånen lades nerifrån och upp så att det övre spånet delvis täckte det undre.

Jag har själv varit med att lägga spåntak på 1950-talet men det var nog bland de sista. Det har inte varit vanligt med tegeltak hos oss, det var plåttaken som kom istället. Plåten förlängde livet på många byggnader. Lador, logar och ladugårdar som inte längre användes kom att få plåttak. man tyckte att det var synd att de skulle förstöras.

Ladugården i Bellmans (på bilden) är en av de få byggnader där man kan se lämningar av spånepoken. När Gustav Bellman slutade med jordbruket och flyttade in till Östersund fanns ingen som var intresserad av att ta hand om husen. Spikarna har med tiden rostat sönder och spånen ramlar av och blåser bort.