En svår tid.
1670-talet var en extremt svår tid i våra trakter, det som var Hallens tingslag med socknarna Hallen, Norderön och Marby. Om det var lika illa i andra delar av Jämtland vet jag inte, data jag samlat kommer från domboken för Hallens tingslag. Det händer något i mitten av decenniet. Det är många som inte förmår att betala sina kronoutskylder och får lämna sina hemman. Det kommer att synas i domböckerna från 1680-talet och framåt när man försöker få gårdarna i hävd igen. Norderön kom att drabbas hårdast. 1686 får socknen förskoning från en del av skatten, halva skjutstjänstpenningen och silverskatten. En förteckning över kronohemman så sent som 1720 visar att många gårdar på Norderön då låg under kronan. Böle 1, Åhlsta 1 och 2, Hof 1, Trusta 2, Önsta 1, Gällsta 1 och 2 samt Tivarsgården var alla kronohemman. Marby hade klarat sig bättre. Där är Getåsen 2, Böle 1 och Gärdsta 2 upptagna som kronohemman. Någon riktig äganderätt till jorden för bönderna fanns inte. Man brukade sin gård så länge man förmådde betala skatten. När man inte klarade det gick gården tillbaka till staten eller kronan som man då sade. Men kronohemman var något som staten inte ville ha, det gav små inkomster, man ville ha skattehemman där innehavaren varje år betalade in sin skatt. Nya brukare lockades med frihetsår, dvs. man fick bruka gården några år innan man behövde betala skatt. Men det var ont om arbetskraft, år efter år står det i domboken att det inte finns någon som vill anta ödeshem till bruk. Det är först 1709 som man lyckats få brukare till alla hemman. Den stora bristen på folk kommer dock att bestå under hela 1700-talet. Ett exempel är Per Jonsson i Wästanede på Norderön. Han har en stor gård, 4 tunnland skatte och gården ska hålla en soldat. Han och hustrun är ensamma och har inget tjänstefolk. Per Jonsson skriver sig själv som soldat för roten men 1721 blir han kallad till kommendering och kan inte bruka sin jord. Han måste gå till rätten och avsäga sig sitt hemman. Vad var det som gjorde det så svårt? Klimatet? Klimatet på 1600-talet var hårt, det var kallt, många nödår och det var nog svårt att odla brödsäd i Jämtland. Men det jämtländska jordbruket då vilade främst på boskapsskötseln och inte sädesodling och man drabbades inte lika hårt av svagår som söderut där rågen var basfödan. Krigen? Vid freden i Brömsebro1645 förlorade Danmark Jämtland och Härjedalen, vid freden i Roskilde 1658 blev det fler förluster, Bohuslän, Halland, Skåne och Blekinge blev svenska. Danmark ville gärna ha sina gamla provinser tillbaka och förklarade 1674 krig mot Sverige. Detta krig slutade med förlust för Danmark och en fred i Fontainbleu 1679 där det blev som förut och Sverige behöll sina nya provinser. Under detta krig gick danska trupper på sensommaren 1677 in från Trondheim och ockuperade Jämtland. Mot slutet av året tvingades de retirera till Norge. Striderna om Jämtland som börjat på 1560-talet gjorde att lokalbefolkningen for mycket illa. Även de som ville hålla sig utanför och leva sina egna liv kom att anklagas och straffas för att ha hjälpt fienden av den sida som för tillfället kom att få övertaget. Många soldater blev under kriget utkommenderade till tjänst och det kom att förvärra den stora bristen på arbetsfolk. Sjukdomar? Kan det vara sjukdomar eller epidemier som drabbat människor eller boskap? Det är svårt att veta, det finns få källor från den här tiden.
Gå till nästa sida Ödeshemman |