När Grefteån blev Fjällsågen.
Ivar Diberg i Gärdsta som var en av innehavarna av Hallens avradsland blev delägare till den kvarn och den byggnad som fanns vid ån. Han kom att lösa ut de andra delägarna. Kvarnen var inte skattlagd. För att säkra sin äganderätt gick han 1781 till häradsrätten och begärde att laga värdering skulle ske och skatt åsättas. Skatten blev 8 Skillingar Specie att årligen betalas till Kronan.
Sen får Diberg en idé, han vill bygga en såg vid ån. Han samlar några intressenter och de går till rätten med en ansökan. För att rätten ska kunna bedöma saken måste en syn göras. Här nedan är det syneprotokoll som finns i dombok för Hallens tingslag den 28 oktober 1789.
Till ödmjukaste följe av Högädle Herr Häradshövdingens Anders Wasells förordnande, under den 1 september 1788 begåvo sig undertecknade efter förut tidigt kungjord dag, för all förrätta Syn över ett ställe vid den så kallade Grefteån på Hallens och Månsås avradsland, där nedannämnde sökanden äro sinnade att anlägga en husbehovs Sågkvarn: nämligen Sergeanten Iwar Diberg som under sin sjukdom anmodat Bonden Enar Pehrsson i Böle sin rätt vid detta tillfälle bevaka, Sergeanten Mårten Bergström själv närvarande, Bonden Pehr Pehrsson i Gärde genom Bonden Johan Heljesson i Möckelåsen, Mårten Mårtensson i Wällviken och Enar Pehrsson i Böle även själva närvarande, men de övriga uti ansökningen undertecknade personer, nämligen: Olof Pehrsson, Pehr Jonsson, Mårten Pehrsson och Jons Olsson i Månsåsen berättades hava avstått från sin ansökning.
Därefter och sedan såväl själva ansökningen, som Högwälborne Herr Barons, Landshövdingen och Commendeurens Bunges Nådiga remiss av den 18 juni 1787 till undersökning, samt ovannämnde förordnandne blivit uppläsne; så företogs besiktningen.
1 o
Där sågen skulle anläggas och befanns där tarvas en damm av 40 alnars längd, 4 alnar med sine luckor. Dammen bör timras med 2:ne väggar, mossas, fyllas med sten och ler, om han skall tjäna till ändamålet. Långrännan 24 alnar lång och stuprännan 8 alnar eller ungefärligen 6½ alnar fall, såghuset 20 alnar långt och 12 alnar brett. Dessutom fordras nog drygt arbete, till rensning och grävning för grunden till själva såghuset, så att med smidet till sågen, som måst hämtas från Graninge, Ångermanland, en Smedjas uppsättande för sågens behov, samt en stuga för arbetsfolket under arbetstiden.
Efter den antagne Byggmästaren Bonden Olof Jonsson från Myre och Ovikens Socken nu lämnade Projekt, till denna byggnaden skulle uppgå 200 Rdr, tyckte Syningsmännen i nättaste laget vara tilltaget. På detta stället kan ungefärligen vara tillräckligt såga tre veckor om våren och om hösten fjorton dagar när höstflod infaller.
2 o
Togs skogen i besiktning och uppgavs gränsen omkring Hallens och Månsåsen avradsland gå ifrån fjällbandet till Tallboerne, från Tallboerne till sammanloppet av stora ån och Alvarsån, följer därifrån stora ån till Badstuguån och från Badstuguån ända till fjällbandet. Innehållande detta avradsland i bredd ¼ och längd ¼ mil.
Ingen furu fanns närmare än 1/8 mil från det föreslagna stället, och den som sedermera fanns var små, kurvväxt och mager, så att var sällsynt att finna något trä som 8 alnar från roten höll 12 tum, men större delen vid lika längd från roten 9 a 10 tum i diameter, samt mycket kvistig och lurvig. Till utrönande huru lång tid ett sådant trä kan tarva innan det blir moget, så nedhöggs 2:ne trän, som av barkens utseende syntes vara mogne och befanns på dem 100 savringar eller satser, varav tycktes kunna slutas att 100 de års omlopp fordras till ett träds mognad.
Eljest var ganska glest mellan furuträn och otillräcklig till någon varaktig sågs underhållande i någon framtid; men i anseende till att denne skogstrakt ligger över 2 ½ mil från närmaste By eller Getåsen uti Marby genom sumpig och oländig mark att man under torraste sommartiden icke kan komma till stället utan fara att nedlägga både folk och kreatur: vartill kommer att esomoftast de vintrar infalla, att sumpiga ställen icke tilltvåla, då det är en ren omöjlighet att komma dit med någon häst till timmers framförande; följaktligen bliva många år som intet sågande sker, då alltid skogen sparas.
Denne skogstrakt, som ligger så avsides, såsom redan nämnt är, kommer icke till någon nytta eller där finnes några tjänliga trän till mastträn, utan bliver ett rov för snåla händer medelst barklöpande, varav fanns nog vanhedrande spår, vilket till en stor del skulle hämmas, när de redan nämnde såganläggarna kommo där att som oftast att vistas för att kunna använda skogen till något nyttigare än furulöpande .
I anseende till vad Synemännen nu befunnit och anfört är, kan Synemännen icke annat än tillstyrka att vid Grefteån må anläggas en Sågkvarn; men om den bliver förmånlig för själva anläggarna kunna Synemännen icke inse, om icke det, att de kunna få några tolfter bräder utan att tillgripa den sällsynta styvern här i orten, ehuru den när de räkna sitt arbete kan kosta dubbelt, emot vad annars en brädtolft kan fås före.
Även tilstyrkes att anläggarna måtte njuta 16 frihetsår för några utlagor för detta ställe till Kongl. Majts och Kronan. Efter vilken tids förlopp av själva produkterna kunde utrönas vad tyngd åläggas och dragas kan. Anläggarna blevo mera hugade att åtaga sig någon skälig kostnad när de så märka att de icke förgäves vågat det goda. Vilket allt Högädle Herr Häradshövdingen samt Hallens Lofl . Härads Rätts gunstiga omprövande underställes.
Grefteån den 17 juni 1789 Anders Kilstrand
Gunnar Olofsson
Påhl Mårtensson