En tidsresa

Vi gör en resa bakåt i tiden. Tillbaka till år 1950. Det är bara drygt 50 år sedan men det ligger ändå så långt bort i en annan värld att vi inte riktigt minns eller har svårt att föreställa oss.

1950. Ett småbruk med 6 kor, 2 hästar, 1 gris. Ett hushåll bestående av 6 vuxna och två barn. Inkomsterna kom från boskapen, 4700 kg mjölk levererades till mejeriet och gav 2094 kr. Försäljning av ungdjur och slaktkalvar gav 728 kr vilket betyder att det årets inkomster i kontanta pengar blev 2822 kr.

Möjligheterna till extrainkomster som inte syntes i deklarationen var små, man kunde plocka bär eller om man jagade sälja några skinn eller någon skogsfågel. Men den bistra sanningen var att det fanns mycket litet kontanta pengar.

Det blev mycket självhushållning, från det egna jordbruket togs 800 kg korn, 400 kg potatis, 7 tjog ägg, mjölk och mjölkprodukter för 525 kr, förmånen av bostad värderades till 320 kr, kostnaden för ved att värma husen beräknades till 230 kr. Från mejeriet hade man tagit åter varor för 45 kr.

Efter avdrag för slutlig skatt på 132 kr och fastighetsskatt på 56 kr
återstod av kontantinkomsterna 2634 kr.

Hur levde en familj som hade 219 kr i månaden att röra sig med?

Planering är ett svar. Inför vintern var det att samla i ladorna. Fylla källaren med potatis, rotfrukter, koka sylt, salta in och konservera.

Man kunde göra arbetsbyte med grannarna och låna maskier och redskap av varandra.

Till skillnad från nu så skaffade man sig inte saker, man köpte det man var tvungen att köpa. Socker, salt och kaffe måste man handla på affären. Litet kläder och skor måste man ha, elräkningen skulle betalas. Radiolicensen kostade 15 kr, när radion det året gick sönder kostade det 32 kr att laga den hos J.O. Karlberg i Hallen. Ville man kosta på sig en helårsprenumeration av Östersunds Posten gick det på 28 kr.

För att slakta en gris tog Gösta Lindgren 12 kr. För att försäkra en häst hos Hallens tingslags hästförsäkringsförening fick man årligen betala 17 kr och 50 öre. Att anlita tjurföreningens tjur kostade 9 kr per ko. 100 kg vetekli kostade 27 kr, 50 kg utsädeskorn 18 kr.

Skulle det gå så illa att det blev dödsfall i familjen gick en kista med svepning på 210 kr.

Det var ett så annorlunda liv att det är svårt att förställa sig. Jag skrev att vi inte minns, men det finns kvar i vårt undermedvetna. Nu har vi pengar och kan gå på affären och handla varje dag om vi vill, vi behöver inte samla inför vintern.

Ändå samlar vi. När en stor frysbox är full så köps en ny, när den är full så kanske man köper en tredje. Vad som finns nere på botten av boxarna vet man inte längre. Barnen får avsluta när vi inte längre finns kvar.

Var de olyckliga i sin fattigdom och påtvingade sparsamhet? Knappast, de kände sig nog inte fattiga, så var det att leva och inget mer med det.

 

Källor: Självdeklarationer, skattsedlar och kvitton från ett småbruk i Jämtland.

Tillbaka