Att klyva ett hemman.

Om nödvändigheten av att odla.

Varför delar man ett hemman? Vad får det för konsekvenser?

1782 köper regementsskrivare Pehr Sandvall på Andersön halva hemmanet Myckelåsen. Det hade tidigare varit oskiftat. De två som tidigare varit åboer hade brukat hemmanet i samförstånd. Så vill Pehr Sandvall inte ha det. Han begär att inägomarken skall delas och i storskifte 1783 klyvs hemmanet Myckelåsen för första gången.

Förrättningsmannen, lantmätaren Abraham Burman, fann marken vara av enahanda beskaffenhet och lika godhet vilket gjorde delningen lätt, inägorna delades i två i stort sett lika delar för ägarna Johan Heljesson och Pehr Sandvall.

Båda får 3,4 hektar åker, Pehr Sandvall 6,4 hektar hemslått och Johan Heljesson 5,6 hektar hemslått, totalt en brukad areal av 18,8 hektar.

Nu år 2007 är totala arealen 83,5 hektar. Det som var Pehr Sandvalls lott har vuxit från 9,8 till 21 hektar medan det som var Johan Heljessons del har vuxit från 9 till 62,5 hektar.

Hur kunde det bli så olika? Vi ska följa med och se vad som hände.

Det kom att bli så märkligt att den del som då var Sandvalls egendom aldrig mer kom att klyvas. Johan Heljessons del däremot, kom att delas ett flertal gånger.

Pehr Sandwalls del är vad som nu kallas ”Agerbergs ”och Johan Heljessons del är våra tiders ”Anners Ers”. Jag kommer för tydlighetens skull att använda dessa moderna gårdsnamn liksom ”Bellmans”, ”Rappes”, ”Torpa” och ”Nils Olofs” för avknoppningarna från ”Anners Ers”.

Det ska noteras att de delar av Myckelåsen som tillhört Norderön, Werkön och Trappnäs samt Olof Erssons torpställe inte är med i denna jämförelse, de låg utanför detta hemman.

Torparna.

Johan Lenaus blir 1791 ägare till halva hemmanet Myckelåsen efter sin svärfar Pehr Sandwall. Han är inte nöjd med sin granne. 1797 skriver han till landshövdingen och begär att även utmarken ska skiftas.

Han skriver: “min enda granne, Helje Johansson har tagit sig frihet, att utan min vetskap och samtycke förut nedsätta 2 :ne Torpare och nu även tillbudit ditsätta den tredje på denna Bys oskiftade ägor, då däremot jag, såsom ägare av lika lott eller andel i Byen ej har någon enda Torpare, utan måste hitintills med missnöje förnimma huruledes ej allenast bemälte Helje Johanssons Torpare företagit sig att åverkan göra på de oskiftade slått och utägorna, utan även, att Helje Johansson själv till avsalu upplåtit betydlig skogsnyttning å denna Bys område, utan att sådant av mig såsom ej boende själv i Myckelåsen kunnat förhindras”.

Han får som han vill och 1800 till 1805 verkställs skifte av utmarken.

Det kom under alla år bli endast två torpare på ”Agerbergs”. Petter Andersson upplåter 1825 en torptäkt till Olof Gärdin strax ovanför inägorna och 1838 en till Anders Lind på den mark i Storåsen som då tillhörde hemmanet. Men när deras torpartid är över återgår marken till hemmanet.

Men på ”Anners Ers” delen är det betydligt fler. Tre av dessa torp kommer att upphöra och deras mark att återföras till det hemman de legat under. Det är ”Svärdstorpet” från 1757, ”Ol Jons torpet” från 1763 och ”Erik Pers torpet” som anlades 1795. Rappes och torpen i vad vi kallar ”Torpa” kommer med tiden att brytas ut och bli egna fastigheter.

Bellmans och Rappes

Olof Andersson Åström blir 1804 ägare till ”Anners Ers”. 1807 kommer Matts Lustig till byn och köper halva den delen och blir ägare till en fjärdedel av Myckelåsens hemman. Häradsrätten godkänner klyvningen. Olof Andersson flyttar ut och bygger nya hus, det som senare kommer att bli ”Bellmans”. Han kom att ha för lite odlad mark. Det börjar han att åtgärda. Vid en syn 1826 kan synemännen konstatera att Olof Andersson gjort en berömlig odling vid och nedanför gården, dels på myra, och dels på hårdvall.

Anders Rapp köper “Bellmans “ 1841 och säljer till Olof Rik 1845. Men Rappen undantar en 1/10-del av gården som torplägenhet för sig själv. Torptäkten är liten. Hans söner Lars och Hans försöker leva på torpet och de får arbeta sig söderut upp genom skogen och bryta ny mark. Hans Rapps dotterson Johannes Lif får en stor familj och nyodlingen fortsätter.

Olof Rik säljer 1849 till bonden Per Hansson och drängen Lars Mårtensson, köparna vänder sig till häradsrätten för att få dela gården. Synemännen anser att fodertillgången nog är tillräcklig för två åboer men finner att åkerjorden icke allenast är av ringa tillgång utan jämväl till cirka hälften är myrblandad och således mycket blottställd för frost. Gården tål inte att klyvas. Häradsrätten ger därför avslag på ansökan men kommer senare att godkänna delningen.

Per Hansson slår samman sin del med sitt hemman “Anners Ers”. Lars Mårtensson har nu en för liten gård för att försörja en familj. Han och Anna Eriksdotter får sex barn och för honom blir att ta till yxa, hacka och spade för att odla upp ny mark.

Olof Magnus Belman delar 1910 sin gård. Sonen Karl Johan Bellman får 4/10 och dottern Brita Bellman 1/20 av gården för att att bygga sig egna hem. Brita dör i lungsot 1913 och Johannes Lif köper hennes ställe.

Torpa

Per Hansson hade en dagsverkstorpare i Storåsen, Erik Kraft. Efter laga skifte i Myckelåsen får Kraft 1858 flytta upp till södra delen av inägorna för att där bygga ett nytt torp.

När Per Hansson pensionerar sig 1862 undantar han för egen del ett torpställe intill Kraft. På samma trakt hade Jöns Månström och Nils Kjellman tidigare varit torpare. Det är den del av byn som får namnet “Torpa”.

Johan Persson kommer 1872 och 1876 att köpa båda dessa torpställen och det blir ett litet hemman. Per Johansson övertar det 1896 och säljer 1907 till systersonen Johannes Nordman.

Brodern Nils Olof Nordman reste till Amerika 1906 men 1908 är han tillbaka. Han har ingen jord, nu delar bröderna på det lilla hemmanet och brukar var sitt torp. De får båda stora familjer som ska försörjas. Skogen hade fått ett värde och bidrar till försörjningen men det räcker inte. Nu var det dags för nya tag med yxa, såg och stubbbrytare.

Nils Olofs

Halvar Nordwall blir 1872 ägare till ”Anners Ers” och säljer till svärsonen Erik Andersson 1885. Men 1889 klyver man “i vänlighet” hemmanet. Halvar Nordwall säljer sin del till Carl Olofsson. Carl Olofsson och hans efterträdare mågen Nils Olof Nordman har stora familjer att försörja, vilket är goda skäl att odla ny mark. Många barn är också god tillgång på arbetskraft.

Efterträdaren Kalle Nordman hade på 1950-talet vad man då tyckte var en stor gård. Han var före sin tid och insåg att gården skulle bli för liten. Han odlar upp ängsmarken i Kvarnänge men när han förstår att det inte räcker säljer han sin jord till grannarna och flyttar till Uppland. Han kom att bli den sista nyodlaren på hemmanet Myckelåsen.

Välståndet.

Hur har de klarat sig på de två halvorna? De som varit bönder på Agerbergsdelen har som regel varit välbeställda och har haft tillräckliga marginaler när tiderna blivit svåra. Det har varit få ägarbyten.

En enda konkurs kan noteras, Bertil Erikssons gård gick exekutivt 1911. Det var en tid när fastighetsvärdena stigit kraftigt. Taxeringsvärdena hade dock legat stilla och det var svårt att låna pengar.

På den andra sidan blev det värre. Det var svårt att klara sig på små brukningsenheter. Det är många och täta ägarbyten och flera konkurser.

Erik Olofsson köper”Anners Ers” 1823. Efter att ha jagats av fordringsägare i flera år var det dags för exekutiv auktion 1831. Hans dotter Kerstin Eriksson kunde genom sin förmyndare köpa tillbaka gården.

1860-talet kom med flera svåra missväxtår. Anders Göransson får lämna sin gård 1863. Hans svärfar, Per Hansson, var en rik man. Han köper ett torp i Välje i sina barnbarns namn och Anders Göransson med familj flyttar dit. De nya ägarna Olof Olofsson och Per Risén klarar sig i fyra år men 1867 går gården på exekutiv auktion.

Lars Andersson köper”Bellmans” 1884 men tre år senare får han ge upp, Hemming Olsson i Gärdsta ropar in den på auktion 1887 för att året efter låta den gå vidare till Lars Persson som kom från ett hårt liv på nybygget i Dörrsådalen. Lars Persson reder sig i fyra år men 1892 gick gården åter på auktion och familjen flyttar till Välje.

Carl Olofsson på ”Nils Olofs” går i konkurs 1912. Hans bror, Nils Lundin, löser in gården på auktion och från 1915 kommer Brita Olofsson att stå som ägare till fastigheten.

Johannes Lif blir ägare till ”Rappes” 1914. Han klarar det till 1924, men då köper Alfred Sahlin gården för att överlåta den till systern Anna Lif.

Kommentar.

Nu 2007 är vi på ett sätt tillbaka där det började. Den odlade arealen har blivit mycket större men det är åter två bönder som brukar jorden på det hemman som klövs 1783. Bengt Gunno Persson på ”Agerbergs” och Anders Eriksson på ”Anners Ers” har genom köp och arrenden delat på den odlade jorden.

Var det nöden som tvingade människorna att bryta ny mark, nödvändigheten att kunna försörja stora familjer? Ja, förmodligen. Men myntet har också en annan sida. Stora familjer innebar med tiden god tillgång på arbetskraft.

Innan oljan, förbränningsmotorn och moderna jordbruksredskap kom var nyodling ett hårt manuellt arbete, hästen och stubbrytaren var den enda hjälpen. Mycket av nyodlingen har skett när barnen blivit så stora att de kunde hjälpa till.

Befolkningsstatistik 1783 – 2007.
	Födda	Familjemedlemmar
Agerbergs	31	58
Gerdintorpet	3	11
Lindtorpet	0	5
Agerbergs totalt	34	74
Anners Ers	38
Erik Pers	3
Bellmans	16
Rappes	12
Torpa	23
Nils Olofs	15
Anners Ers totalt	107	236
När det gäller boende på Anners Ers finns det familjer som bott på mer än en gård. Jag nöjer mig därför med att ange totalsumman för familjemedlemmar. Födda har jag noterat på den gård där de faktiskt är födda.

Tillbaka