Hallens Härads Rätt den 25 januari 1765.
Till Härads Rätten inlämnades av Comministern i Ström Herr Olof Wallberg denna skrift: Jag har den äran här medelst, ödmjukast anföra följande avhandling, om min arvejord Skattehemmanet Wärkön, Dragonehåll No 55 vid Hallens Compagnie, beläget i Norderö Socken och Hallens Tingslag; bestående av sex tunneland. Och som jag nu med fri vilja, sunt förnuft och nog ….betänkande avstår och upplåtes den ena hälften av berörde hemman till min kära Son Nils, medan den andra halvparten, kan jag icke unna någon annan, än min kära Dotter, Anna och hennes man Hans Andersson, och som hon har uti 18 års tid varit mig behjälpelig, uti hushållningen, och lidit mycket ont under den tiden, såge mycket gärna, att hon finge där vid bliva lika hållen, på det sättet, att laga värderingen sker på hemmanet, då mina övriga barn Faste, Johan, Olaus och Märta, som är för detta år med döden avgått och lämnat en enda arvinge efter sig, som då kommer att njuta utlösen utur merberörde hemman. Så dristar jag i anledning härav ödmjukast anhålla hos Wälborne Herr Härads Hövdingen och Lofl. Härads Rätten, det bemälte Min Kära Son Nils, och Kära Dotter Anna, bliva hugnade med lagfart å vardera sin hälft, av detta besagde hemman. Ödmjukaste tjänare Olof Waldberg Comminister --------------- Härads Rätten har, av Herr Comministers skriftlige och muntlige anförande inhämtat, det han genom arv efter fadern fått tillträda besittningen av skattehemmanet Wärkön. Och alldenstund lagen i 1 § 17 Cap. Ärvda Balken samt 1 § 8 Cap. Jorda Balken stadgar, att sådan jord, som man ärvt, ej kan, genom testamente eller annorledes, bortgivas, men åbo rättigheten i ägarens livstid uppdragas den, till vilken han haver bästa förtroendet. För den skull kan väl icke Härads Rätten bevilja den begärte lagfarten, men samtycker dock mågen Sonen Nils Wallberg och dottern Anna jämte hennes man, i Comministern Wallbergs livstid, bruka och besitta hälften var av Skattehemmanet Wärkön, varå syn och värdering för avledne Hustrun Märetas omyndige son ske bör, men efter Herr Comministerns död måge samteliga arvingarne utfå den rätt , som lagen dem tillägger.
|