Ett barndomsminne,bland många andra, från Välje där jag växte upp kring 40-talet. Som barn klädde man ut sig på diverse sätt, som barn gör. Det jag tydligt minns i fråga om utklädning är från 12-årsåldern ungefär. Vi var väl ett tiotal barn i vår by som hittade på att sista söndagskvällen före jul, klä ut oss i gamla kläder från vindar och skåp i våra hem. Och så blev vi till gubbar och gummor i hucklen och krimmermössor, långkjolar och vadmalsbyxor, målade i ansiktet med kolbitar från spisen och kräppapper. Sålunda utstyrda gick vi ut på byn i vinterkvällen och hämtade upp varandra. Gick från gård till gård och önskade God jul och hoppades på goda ”krus och fikan” i våra påsar. Dem hade vi inte glömt att ta med. Vi var nog rätt snälla och beskedliga när vi kom in i köken och ställde oss vid dörren och fnittrade. Riktigt roligt var det när vi blev synade och för det mesta igenkända. När vi hälsat på i de flesta gårdarna och fått någonting gott i våra påsar gick vi hem var och en till sitt och hade barnkalas. Detta upprepades väl några år till vi tyckte att vi var för gamla för dessa upptåg. Hörde aldrig att sådana ”julvandringar” företogs av barnen i grannbyarna, så det var nog en helt lokal företeelse. Birgith Frisk. |