Hallens Härads Rätt den 23 januari 1799.

Med biträde av vice Härads Hövdingen Högaktade Herr Johan Magnus Behm, androg inför Härads Rätten Mårten Pehrsson i Möckelåsen, att ehuru uppå skedd anmälan vid Tinget den 26 September 1796, det Mårten Pehrssons företrädare å hemmanet Helje Johansson till drängen Erik Pehrsson velat upplåta lägenhet till Torps anläggning å Byns oskiftade mark, Härads Rätten givit den Resolution, att den med Herr Regements skrivaren Lenaus, såsom ägare av ett skattehemman i samma By, uppkomne stridighet borde efter stämning Lagliga utföras, innan med uppodling eller byggnad fingo göras början.

Vilket Härads Rättens beslut, enligt åtecknat betyg den 30 April 1797 är för Helje Johansson och Erik Pehrsson vordet uppläst: och oaktat i Marby Socken Kyrka likaledes den 1 Oktober samma år blivit offentligen kungjort det av Konungens Befallningshavande, uppå Regements skrivarens därå gjorde ansökning, den 10 Juli samma år utfärdade förordnande för Lantmätaren, att hemmanens samfällda utmark och skog behörigen skifta, under förbud vid vite 3 Rdr 16 Sk att imedlertid icke nyttja skogen till svedjande eller avsalu. Skall dock Erik Pehrsson företagit och oavbrutet fortsatt det tillämnade Torpets bebyggande och någon odling å marken verkställt, varföre, som tvenne andre Torp, för samma hemmansdel redan förr äro anlagde och flere, utan hemmanets förfång, icke syntes kunna tillåtas; alltså yrkades, efter å Erik Pehrsson tagen stämning, att han från sitt utan vederbörligt tillstånd företagne arbete måtte genast träda och att de till Torpet ärnade ägor bliva till hemmanet lagde.

Till svar förebragte, å Erik Pehrssons vägnar, Fältväbeln. Äreborne Peter Gärdwall, att åtta dagar efter det Härads Rättens Resolution blivit för Erik Pehrsson och dåvarande ägaren av hemmanet Möckelåsen, Helje Johansson, uppläsen, hade den sistnämnde, uppå Erik Pherssons tillfrågan, i vittnens närvaro ej allenast tillstyrkt, att byggnaden borde företagas av det timmer, som då redan var framfört och som syntes icke böra bliva liggande till förruttnelse, utan ock förbundit sig bliva Erik Pehrsson ansvarig för den skada och olägenhet, som till äventyrs kunde av sådan anledning honom åkomma, vasrom ock Erik Pehrsson till nu påstående Ting särskild Stämning å Helje Johansson tagit.

Imedlertid som likväl Mårten Pehrsson, vilken, enligt avhandling av den1 Maji 1998, med Helje Johansson ingått hemmansskifte och sålunda kommit att Möckelåsen tillträda, ej mindre skall haft sig noga bekant den rättighet till Torps anläggning, som av Helje Johansson år 1796 var Erik Pehrsson upplåten, än och haft för ögonen den början till odling och byggnad, vilken redan året före skiftet, nämligen 1798, blivit verkställd och varefter vidare icke skall vara till tillgjort; så ansåg Erik Pehrsson till Bonden Mårten Pehrssons nu föredragne påstående om Svarandens utdrivande så mycket mindre rättvist eller billigt, som uti dess fria behag stått, att, sig till hemmanet Möckelåsen aldrig byta, sedan med Torpet redan var så vida kommit. Å Erik Pehrssons vägnar påstod för den skull Fälttväbeln Gärdvall, det honom måtte tillåtas, att lägenheten behålla: men i händelse åter Härads Rätten skulle icke finna skäligt därtill lämna bifall, att då antingen nu varande hemmansägaren Mårten Pehrsson, vilken enligt vad redan är andraget, tillbytat sig hemmanet i det skick det samma den 1 Maji 1798 var befintligt och som av Erik Pehrsson anlagde arbete förmodligen komme att sig begagna, eller och Helje Johansson, såsom den där till odling och byggnad givit Erik Pehrsson tillstånd, måtte tillförbindas både till Erik Pehrsson återbära, med upplupen laga ränta, den uti 1796 års avhandling utfästa och sedermera till fullo erlagde köpesumma Åttatiotre Rdr 15 Sk, som och att efter Laga värdering ersätta de av Erik Pehrsson använde kostnader och arbete.

Herr vice Häradshövdingen Behm yttrade, att ehuru hans huvudman Mårten Pehrsson icke kunde frångå, sig hava ägt kunskap så väl om den emellan Helje Johansson och Erik Persson upprättade avhandling, angående Torpet, som och om det av den sistnämnde anlagde arbete, till byggnad och det mera, före Mårten Perssons och Helje Johanssons hemmansbyte, hade likväl Mårten Pehrsson förlitat sig därpå, att Torpanläggningen ej skulle komma till slutlig fullbordan, i anseende till därom uppståndne stridighet och det av Härads Rätten givna förbud: i alla fall förmodades Mårten Pehrsson ej förbunden, att köpeskillingen och Erik Pehrssons arbete gälda, av det skäl, att han den förre icke uppburit och till det senare aldrig givit Erik Pehrsson lov.

Helje Johansson, vilken enligt begäran erhöll biträde i denna Rättegång av Bonden Anders Pehrsson i Dillne, avlämnade till förklaring dels i enlighet med vad Erik Pehrssons ombud redan anmält och Mårten Pehrsson själv vidgått, att Torps avhandlingen var den sistbemälte ganska väl bekant innan hemmansbytet avslöts, samt att någon byggnad å Torpet efter samma tid ej blivit verkställd, dels ock att som timmer och annat virke blivit framfört före, än Härads Rättens förbud emot Torpets bebyggande och odling till vidare, var för Helje Johansson, efter Herr Regementsskrivaren Lenaus föranstaltande, i vittnens närvaro uppläst, hade Helje Johansson, lika med Erik Pehrsson, ansett ländande till för stor skada att låta berörde virke varda liggande, samt i anseende därå trott bäst att det samma till byggnaden använda, helst Helje Johansson, vilken den tiden icke varit betänkt på sedermera förefallit byte, fann det stå uti sin makt att bibehålla Torparen vid de honom överlåtne ägor och förmåner, så snart den av Regementsskrivaren sökte Storskiftes delning å skogen för sig gått.

Till annan ansvarighet, utom vad själva avhandlingen den 26 September 1796 innehåller, rörande köpesummans återbetalning, vilken nu mera förmodades åligga Mårten Pehrsson, i fall Erik Pehrsson bleve från lägenheten driven, hade likväl Helje Johansson sig icke förpliktat, utom det han sistledne femte dag jul, vid tillfälle då Fältväbeln Gärdwall hade sökt anledning att här utinnan bringa Helge Johansson till samtal, ändeligen kommit att giva det svar, att nästan kunde han åtaga sig kostnaden, om Erik Pehrsson bleve utdriven; vilken utlåtelse, såsom både händelsevis till föga behörig man och dessutom så långt efteråt given, Helje Johansson dock förmente alldeles icke kunna uti någon förbindelse sig försätta, utan anhöll han att från tilltalet varda frikänd.

Bonden Nils Pehrsson i Fastgården och Drängen Pehr Nilsson i Månsåsen, av Fältväbeln Gärdwall åberopade, avlade Ed utan jäv och däruppå var för sig följande

berättelser:

1 o

Nils Pehrsson, att vid tillfälle femte dag jul sistlidne, då han i egne ärende rest till Byen Möckelåsen , hade han råkat Fältväbeln Gärdwall , vilken gjort vittnet sällskap till Månsåsen, där de bägge träffat Helje Johansson, med vilken Gärdwall börjat något samtal, angående det av Erik Pehrsson anlagde Torp, tillsägande Helje Johansson, att ifall Erik Pehrsson bleve driven därifrån, måtte väl Helje bliva för kostnaden ansvarig: och ehuru Helje Johansson därå givet något svar, kunde vittnet, nu icke erinra sig innehållet därav. Uti Möckelåsen har ock något samtal föreslupit emellan Mårten Pehrsson, Erik Pehrsson och Gärdwall, rörande Torpet, men vittnet visste ej eller nu, yttrade beskaffenheten därav, varefter Gärdwall fått skjuts hos vittnet till Månsåsen och anmodat vittnet avhöra ovanberörde dess tillfrågan till Helje Johansson. Och ehuru vittnet tillåtit Fältväbeln Gärdwall häröver, uppsätta en skriftlig berättelse, den vittnet den första Tingsdagen den 21 innevarande här å Tingsstället med sitt namn själv undertecknat, kunde vittnet likväl ej eller nu erinra sig innehållet av samma berättelse. Uppläst och vidkänt.

2 o

Pehr Nilsson , att sistlidne femte dag jul hava Fältväbelen Gärdwall, Helje Johansson och Nils Pehrsson kommit till Månsåsen, där vittnet är vistande, då uppå Gärdwalls fråga till Helje Johansson om han, givit Erik Pehrsson lov bygga på Torpet sedan tilsägelse om förbud däremot var skett. Har Helje Johansson svarat ja, och att han tyckt att Erik Pehrsson borde få till byggnad uppnyttja de framförde stockarne, så att de ej måtte förruttna. Vidare av Gärdwall tillfrågad, om icke Helje vore ansvarig i fall Erik bleve driven därifrån?, har Helje svarat, att nästan kunde han våga på utlägga den kostnaden. Uppläst och vidkänt.

Som Helje Johansson förblev vid sin redan afgivne förklaring, så anhöll Fältväbeln Gärdwall att anstånd måtte förunnas till nästa Ting, då han ville med andre vittnen övertyga Helje Johansson, det han, redan förr än Torpbyggnaden börjades, skulle hava försäkrat Erik Pehrsson, om vedergällning för all kostnad, på händelse någon rättegång i anledning av merberörde förhastade byggnad komme att anställas.

Avsades

Det av Erik Pehrsson begärde och av vederparten icke bestridde anstånd till näste Ting med detta Tingslag finner Härads Rätten skäligt bifalla, skolande för den skull Parterne , till målets fullföljande, utan särskild stämning, sig då infinna och Erik Pehrsson på en gång företa de bevis, varav han vill sig begagna: imedelertid bliver vid 3 Rdr 16 Sk vite honom förbudit , att med omtvistade Torpets bebyggande göra vidare fortsättning intill dess ändeligt Utslag givit varder, så framt Parterne genom förening sig därom ej åsämja .

Den 25 september 1799

I stället att vidare fullfölja under berörde tvistemål emellan Mårten Pehrsson i Möckelåsen, Kärande, och Erik Pehrsson därstädes, Svarande, blev skriftlig förlikning anmält så lydande:

"Med sunt förnuft och moget betänkande, hava vi undertecknade, å nedanstående dag träffat följande förlikning och överenskommelse.

1 o

Det av min företrädare på Myckelås Hemman, upplåtne och till min Broder Erik Pehrsson, under den 26 September 1796, försålde Torplägenhet, äger Köparen, efter den dem emellan upprättade avhandling, orubbligen, att bruka och nyttja, uti sin och sin Hustrus livstid, emot utgörande av de där utsatte dagsverkan, med den tilläggning, att Torparen till Hemmans åboen utbetalar trenne Kappor korn uti krono tionde.

2 o

Med brännvin och drank förser Hemmans åboen Torparen efter deras lilla behov, med årlig avgift av 4 Skilling uti Brännvinsarrende.

3 o

Förbinder Torpare sig att på allt sätt vara Hemans åboen till tjänst vid alla lediga tillfällen emot skälig dagspenning eller betalning.

4 o

Torparen försäkrar att på inte sätt med vett och vilja, någon skada göra varken Hemmansägaren eller dess grannar, vid ett åsatt vite av En Rdr trettiotvå Skillingar.

5 o

Efter bägges deras död, tillfalla alla dessa ägor, i det stånd de då befintliga äro Hemmans åboen, då han till arvingarne utbetalar den utsatta köpesumman Åtta tio tre Rdr 16 Sk uti gångbart mynt, men de befintlige husen äger Erik Pehrssons och dess Hustrus arvingar disponera så väl som den övriga lösegendomen, men skulle åter de sistnämnde, utan bröstarvingar med döden avgå, så tillfaller de nämnde husen Hemmans åboen utan lösen:, varigenom all tvist oss emellan upphörer , med kvittande av kostnaden å ömse sidor, förklarandes oss härmed nöjde, som med våra namns och Bomärkens undersättande till alla delar erkännes.

Trappnäs den 25 September 1799

Vittna Mårten Pehrsson Hemmans åbo

Jöns Olofsson i Låsböle Erik Persson Torpare

Olof Pehrsson vid Åhn "

Och emedan Mårten Pehrsson och Erik Pehrsson denna förlikning i egen personer inför Härads Rätten erkände; ty biföll Härads Rätten deras tillika föredragne begäran, att den samma till efterrättelse måtte gillas och med dom stadfästas.