Hallen Härads Rätt den 26 September 1799.

Företrädde Nämndeman Jon Larsson i Åhlsta och angav, det han, efter anmodan av Regementsskrivaren Högaktade Herr Johan Lenaus, vore sinnad föra talan mot Torparen Erik Pehrsson i Möckelåsen, för det denne emot Landshövdinge Ämbetets och Härads Rättens förbud skall ej allenast börjat och fortsatt Torps bebyggande och uppodling å Möckelåsens oskiftade mark, utan och medelst skogs tillgrepp och på annat sätt därå gjort skada och åverkan; om vilket att, sedan å Erik Pehrssons vägnar har fullmäktig tillstädes kommit Nämndeman Anders Pehrsson i Halabacken, till Härads Rätten nu framlämnades en av Käranden insänd skrift, lydande ord ifrån ord:

” Ödmjukaste anförande till Protokollet.

Hindrad av åliggande Ämbetsförrättningar uti Medelpad och Ångermanland, då Härads Tinget med Hallens Tingslag infaller, har jag anmodat Nämndemannen Jon Larsson i Åhlsta och Norderö Socken, att vid nämnde Loflige Härads Ting vara min fullmäktig, samt det oaktat anhåller ödmjukast, att följande mitt käromål emot av mig till detta Ting instämde Torparen Erik Pehrsson i Möckelåsen, får uti loflige Härads Rättens Protokoll intagas:

1 o

Emedan denne Torpare Erik Pehrsson, tvärt emot Loflige Härads Rättens Utslag och förbud den 26 September 1796, eller samme dag, som dess köpeavhandling om torpstället ingicks och finnes daterad, likafullt byggnad och odling därstädes företagit och fortsatt; Så äskas å honom, för detta dombrott, böter efter Lag, samt, att honom måtte åläggas, nu inför Loflige Härads Rätten lagligen styrka, på vad skäl, han odling och byggnad dristat företaga, samt å brist därav, att honom då måtte antydas, såsom en alldeles olaglig inkräktare, där ifrån genast träda, sedan han likväl förut all kostnad och förfång, som han mig därigenom tillskyndat, ersatt.

2 o

Och som samma Torpare, emot såväl ovan bemälte Loflige Härads Rättens Utslag som Konungens Höga Befallningshavandes i länet förbud, vid min gjorde ansökning om förordnande för Lantmätaren den 10 Juli1797 att Hemmanens samfällde Utmark och Skog skifta, vilket förbud i Marby Sockenkyrka den 1 Oktober samma år offentligen blivit kungjord, icke desto mindre, för sin köpesumma, eller annan betalning, tillgripit Hemmanens odelade Skog med Timmertagning.

Så påstås, för min andel däruti, icke allenast ersättning och betalning för bemälte timmer, om vars beskaffenhet och myckenhet de nu instämde vittnena bäst kunna upplysa, utan och att Erik Pehrsson för denna sin oförsynta tilltagsenhet måtte kännas skyldig erlägga böter efter Lag, samt dessutom anses förfallen till det uti Landshövdinge Ämbetetes Höga förbud utstakade witet Tre Rdr 16 Sk .

3 o

Ändeligen och så vida ovannämnde Torpare, vilken givit mig anledning till förestående 2: ne anmärkningspunkter, icke annorlunda i anseende till samfällde Utmarken, Skogen och Mulbetet, av mig kan anses, än såsom en våldsverkare, när han varken låtit rätta sig av Loflige Härads Rättens ovanämnde Utslag, ej eller av Konungens Höga Befallningshavandes förbud; så anhålles än en gång ödmjukast, att Loflige Härads Rätten täckes alldeles befria mig ifrån honom, så mycket hellre som denna dess handel, av min övertygelse, är att anse för Skattehemmanens Jords förminskning, i anseende därtill, att enligt köpe avhandlingens innehåll, en betydelig del av Hemmanets gamla Moderåker och Slåtter härigenom skulle bliva avsöndrade, samt för övrigt, vad Utmarken, Skogen och Mulbetet vidkommer, såsom alldeles emot min vilja och samtycke, och dessutom till mitt stora förfång och lidande, ingången, icke annorlunda än såsom olaglig, lärer kunna förklaras; även som jag och hoppas, det Loflige Häradsrätten täckes ålägga Erik Pehrsson, att för detta senares lika oförskämda tillgripande som Timret, med Gärdsle, Ved och Löväkt , jämte mulbetets avfrätande och nyttning, sedan flyttningen å stället skett, lämna mig rättvis och billig ersättning, och att han därförutan, för detta helt olagliga förfarande, med böter efter Lag, varder ansedd, för det och andra, som denne punkt vidrörer.

Om också denne Erik Pehrsson, som jag nu tror kunna begå all orimlighet, eller anse sig vara över all Lag, oaktat Loflige Härads Rättens Utslag den 23 januari detta år, ytterligare fortsatt Torpets bebyggande och odling, (varom vittnena kunna meddela upplysning); så lärer Loflige Härads Rätten nogsamt finna, det han därföre även gjort si g skyldig till det uti samma Utslag rättviseligen förelagde Witets betalning, med Tre Rdr 16 Sk .

För den härigenom mig åbragte Rättegångskostnaden så vid 1796 års som detta Loflige Härads Ting, samt för besväret med vittnenas instämmande och hållande, anhålles sist och ödmjukast, att Erik Pehrsson måtte åläggas lämna mig ersättning med minst Fem Riksdaler, och varöver såväl som ock även föregående mina påståenden i lika ödmjukhet avvaktas Loflige Härads Rättens Utslag.

Andersön den 10 September 1799. J. Lenaus."

Efter uppläsandet yttrade Herr Anders Pehrsson, att som hans huvudman, Erik Pehrsson uti förevarande mål ej erhållit stämning, utan endast en av Herr Regements Skrivaren Lenaus den 28 nästlidne Augusti författad och till Nämndeman Jon Larsson utgiven skriftlig anmodan om stämnings förrättande emot Erik Pehrsson; så ville han för denna gången undandraga sig i huvudsaken svara.

och Resolverades

Emedan Kärandens fullmäktig Nämndeman Jon Larsson, vilken varit om stämnings verkställande i detta mål anmodad, själv givit tillkänna, att annan åtgärd därvid icke skett, än att Kärandens stämningsbegäran blivit Erik Pehrsson överlämnad; ty och då således Laglig Kallelse eller antydan om svaromål ännu saknas, kan Härads Rätten, emot 11 Kap iRättegångs Balken, för närvarande ej ålägga Erik Pehrsson att sig förklara.