Hallens Härads Rätt den 7 februari 1780.

Efter stämning förebragte Gunnar Olofsson och Lars Olofsson i Trappnäs, Johan Heljesson i Möckelåsen, Enkan hustru Ingeborg Eriksdotter, Bonden Pehr Fastesson och Skräddaren Johan Hoff på Verkön, samt Bonden Olof Mårtensson i Trusta och Sergeanten Mårten Bergström på Norderön, att Anders Johansson i Möckelåsen skall bruka intaga på bete främmande hästar, och det ibland till ansenlig myckenhet, samt släppa dem över sommaren på den skog och mark, varutinnan Kärandene jämväl äga ostridig rättighet. Och som därmedelst skall tillfogas dem skada ej allenast på gräsbete, utan och på slåtter, som, efter ……. ligga utan hägnad: därföre påstås förbud däremot vid vite och ersättning för rättegångskostnaden.

Anders Johansson kunde ej neka därtill, att han en eller annan gång intagit främmande hästkreatur, men de skola dock ej hava gjort skada på någon slått, och grannarna förmodas hava däremot upptagit sin fulla rätt å mulbetet, dels genom egna och deras Torpares Kreatur, och dels därmed att de jämväl intagit främmande Boskap, varom likväl för denna ……… ej är stämt..

Utslag

Härads Rätten inhämtade, den kunskapen att skog och betesmark är odelad Parterna emellan, så att grannarna ej äger lov den annerledes än till husbehov nyttja, alltså prövar Härads Rätten, enligt lag å 10 och 11 Kapitlet Bygde Balken, att, utan samteliga jordägares vetskap och bifall, må ej någon, med fem daler Silvermynts vite och skadans ersättning, där intaga främmandes Hästar eller andra kreatur. Och som Anders Johansson i Möckelåsen, vilken till denna Rättegång vållande varit, den förorsakade Kostnaden med tjugofyra Sk Specie ersätta.