Hallens Härads Rätt den 1 oktober 1760.

Nämndemannen Olof Andersson i Trappnäs tilltalte, efter laga stämning, Helge Jonsson och Pär Olofsson i Möckelåsen, för gjord åverkan förleden sommar på hans ängesslåtter, därigenom, att de ej allenast hava sina hästkreatur, ostekade och häfteslösa utan ock intaga andras, till Olof Anderssons skada och förfång, på deras samfällta skatteskog och ägor; varom till bevis åberopades Pär Pärsson i Välje vilken, efter avlagd Ed, berättade, att först i sistdledne augusti månad har han, tillika med Anders Jakobsson i Böle, på Olof Anderssons begäran, synat den skada och åverkan, som svarandenes hästkreatur berättades nyss förut hava gjort på Olof Anderssons ängeslåtter, och funnit samma skada vara värt 4 daler Sillvermynt ; dock har vittnet då ej sett några hästar där, eller vet vars Kreatur den samma gjort, utan har vittnet hört berättas att Pär Olofsson och Helge Jonsson intagit tillsammans tretton hästar. Vid fråga har Pär Olofsson tillstått att han en eller två dagar kört fem hästar utur den åverkade slåtten tillika med Helge Jonssons broder Dragonen Johan Söderberg.

Upplästes och vidkändes.

Svarandene nekade alldeles till den angivne åverkan, med invändningen att Olof Andersson själv haft sina hästar i samma äng, som är alldeles oinstängd; tillstodo dock att de intagit främmande fålar; men skola i det stället bortlejt sina ston.

Olof Andersson angav Härads Rättens Protokoll och utslag den 26 September 1754, varigenom Möckelåsens och Välje Byamän äro, vid tio daler Silvermynts vite, förbjudne att intaga främmande hästar på bete å skogen, innan den blivit lagliga skift. Olof Andersson åberopade och flera vittnen, nämligen Anders Jacobsson i Böle och pigan Anna Mårtensdotter i Trusta; men som det befanns, att de, i anseende till nu instämda tvister, ej kunna för laga vittnen anges, innan berörde mål blivit lagligen avgjorde, så nödgades Härads Rätten låta anstå med slut i den nu angivne åverkans tvisten .

Dock prövar Härads Rätten skäligt att, vid tio daler Silvermynts vite, förbjuda Helge Johansson och Pär Olofsson att åverka Olof Anderssons ängesslåtter, utom böter efter lag och skadans ersättning.

---------

Helge Jonsson och Pär Olofsson i Möckelåsen hava låtit stämma Olof Andersson i Trappnäs, Nils Olofsson i Wärkön och Mårten Mårtensson i Trusta, med påstående att de måtte hålla haga omkring sine slåtter mot mulbetet som oundgängligen måste nyttjas åt hästar och andre Kreatur; men, i anseende till nära belägenheten, ej kan ske utan skada på slåtterna, där de ej omhägnas.

Olof Andersson och Nils Olofsson samt Mårten Mårtenssons laga fullmäktig Furiren Gustav Wilhelm Montan förevände att skogen och marken dem emellan skall vara oskift, och slåtten så belägen att den ej kan omhägnas; i synnerhet som parternas ägor ej äro med minsta märken åtskilde. Kärandene påstodo, att slåtten och mulbetet ligga på var sin sida mitt emot varandra, så att hägnad där emellan med bekvämlighet kan upprättas.

Avsades

Sedan Möckelåsens och angränsande Byars ägor i skog och mark blivit lagde i storskiften, enligt Härads Rättens denna dag givna särskilde Utslag så åligger Parterne att därefter stänga laggild skifteshaga efter var och ens ägodel.