Att vara fattig och att vara rik.

Den f.d. Landsfiskalen Jonas Granbom i Hölåsen, Hallens socken dog 1821. Bouppteckningen efter honom var i två avseenden anmärkningsvärd.

Vad var nu så speciellt med den? För det första, han hade ett bibliotek som nog saknade sitt like inom tingslaget. Huvuddelen av hans efterlämnade tillgångar om 302 riksdaler Banco bestod av lärda böcker. Han var tydligen en bildad man.

För det andra, listan över fordringsägarna, Det var som en bomb hade briserat i bygden. Det var sida upp och sida ner med namn på dem som lånat honom pengar utan säkerhet. Granbom var betrodd och hade lånat, ofta små summor men av många personer. Det totala skulden belöpte sig på 760 riksdaler och bristen i boet blev 458 riksdaler.

Det fanns en annan Höla-bo som hette Nils Olofsson, han dog 1861. Han levde i stort armod. Han ägde inte en stol att sitta på eller säng att ligga i. De kläder han ägde var så usla att endast en halsduk och en mössa togs med i bouppteckningen. Ett skåp och ett skrin tillhörde honom, han hade en sax och ett lås, glasögon och psalmbok men allt i så eländigt skick att lösöret totalt värderades till endast 1 riksdaler 45 schillingar.

Men nu var det så med Nils Olofsson att han var satt under förmyndare ty han var icke betrodd, hans förmyndare förvaltade ett kapital om 114 riksdaler som tillhörde Nils.

Granbom levde ett gott liv men när plus och minus räknades samman visade det sig att han var utfattig. Olofsson i sitt armod visade sig vara välbeställd. 

Men, vem var det nu som var fattig och vem var det som var rik? Därom vill jag inte ha någon mening men en sak vet jag, Granboms änka fick det eländigt.

Kurt Nordman