Hallens Härads Rätt den 27 februari 1696.

Peder Olufsson Byman i Byn, besvärade sig över sin Svärfader Hans Larsson på Wärkön i så måtto, nämligen att han Anno 1692 månde honom undsätta 260 daler Silvermynt att inlösa Wärkö hemmanet, utur Creditorernas händer, emot försäkring att behålla hemmanet, om Penningarne icke bleve restituerade, och han skulle nödgas sälja sitt eget skattehemman i Byn till sina Creditorers betalning, och alltså 1694, fått lov att beså Wärkö hemmanet, men säden och höet som han det året bärjade, inte allt fått behålla, utan Svärfolket efter behag därmed handlat, och han nödgats gå därifrån. Och höet som han bärgat på Myckelås Slåtten, för än hans folk dit kommit, haver han 8 lass borttagit.

2 do Lämnat i Wärkön en Låcksläde full med en korndråsse och med lås förvarat, och han låset uppbrutit, och kornet uttagit, och på sådant sätt icke kan hos dem bo utan ruin: anhållandes om tillstånd, hemmanet föryttra till sine Creditorers förnöjelse, och betalning, och revision för gjord kostnad med resor, att skaffa sig kredit och försträckning till Svärfaderns Creditorers betalning, och Interesse för själva Capitalet och uppfört Expenser 90:16:9 Silvermynt.

Sedan uppvistes Hans Larssons gjorde Kontrakt med Peder Byman, av den 13 Decembris 1693: lydandes, hurusom han, till Hans Larssons Creditorer specificé hade 160 daler Silvermynt levererat, och Hans Larsson försäkrat sin måg, att Wärkö hemmanet, skulle honom och ingen annan tillhöra, för 160 daler Silvermynt, och där han intet skulle få sin betalning och med betalningen drages långt ute, tillåtes honom hemmanet, utan ringaste gensage tillträde, och där med lagfara och han den 12 oktober 1694 det första gången på Hallens Ting utan klander uppbudit. Socken Skrivaren Peder Höök attesterat den 11 Juli, och Byman begärt av sitt Svärfolk försträckte penningar, eljest måge de vore förtänkte träda ifrån hemmanet eftersom han intet längre kunde där med lida, och fruktar lagelig Execution av sine Creditorer, som skedde förleden höst.

Item att samme Dato attesterat, att de tvistat om ett lass hö1695, på Wärkön hemfört , det Peder måtte släppa, och Hans Larsson uti en stall inkastat. Vartill Hans Larsson skriftligen svarade, att de om våren 1691 kommit överens, att så halva hemmanet var, och Hans Larsson måste allena utköra 190 lass gödsel, 2 do under våranden själv med två hästar arbetat, och Byman allenast med en sjuklig dräng och en häst arbetat.

3. Att han lämnade 2/3 av trädet okört, det han sedan med stort besvär måst uppköra, och hans son förehållit att komma hem genast till hjälp, och så mycket längre drog sädesanden ut som skadeligt var.

4. Enär säden skulle bärgas, ville han behålla 2/3 delar, där med ställa Creditorerne tillfreds för Interesse, var med han varit nöjder, och Peder Olofsson likaväl strax därefter sökt honom så för Capitalet som Interesset: beropandes sig på Sockenskrivarens Peter Hööks attest av den 25 Maj 1695, av innehåll, att de accorderat, så och skära 1694, hälften vardera, men vid inbärgande, pratenderade Byman 2/3, och 1/3 ville cedera om han ville Kapitalet och Interesset betala, men i medlertid behålla 2/3.

5. Nekar sig något hö tillgripit, och vill bevisa Byman avfört 14 lass hö och 4 lass halm.

6. Till kornet, att 2 ½ tunna lämnades kvar och att hans son Jonas som tjänte hos Byman, lovat honom en tunna, som Peder Hööks hustrun åthört, och det andra nödgats taga till sädeskorn, eftersom han ingen vart för isens svaghet komma kunde, och han lovat därmed töva till hösten, och därpå betalt 3/4 tunna, och vill en halv tunna betala. betala: pretenderades, att Byman måtte obligeras svare till 2/3 utlagor, eftersom han allenast betalt 2/3 av Sventjänarens lön, och dess slåttkläder, eftersom han alla Monterings Sorter skaffat. Sedan sökes betalning, för det han måst uppköra trädet. Sist, att han är skyldig Nils i Mällbyn 48 daler Silvermynt, varmed han lovats tövan emot Caution, den han förmente sig kunna skaffa.

Peder Olofsson Byman begärte bli handhavd med 1693 års förskrivning, eftersom han ingalunda längre tålamod kan hava, med penningarnes bortvarande, sig till fullkomlig ruin, och där hos därpå gjorde Expenser efter räkningens innehåll, och Hans Larsson förmodar, sig på sin gamle fader av Sunne Tingslag, så många kunna bekomma, varefter han intet vill töva, och pretenderar, att hus och haga förvärras.

Om Myckelås hö ……… att Byman där slagit åtta dagar förr än Hans Larsson ditkommit, och att han genom sin son Börje accorderat, det Hans skulle slå på Wärkön och Byman i Myckelåsen, det Hans gjort och likaväl kommit till Myckelåsen. Börje föregiver sig intet minnas så avtalat vara.

Byman, att Mårten i Myckelåsen och Mårten i Kläppe, veta betyga, huru mycket hö han tagit, och däribland, och däribland två lass nylandshö, men tillstår allenast ett grest lass, och det han i Vålänget bärgat själv.

Actor, att han åtta dagar förr uti anseende tillgjorde antal med Börje, där slagit, men Hans Larsson tillstår allenast tre dagar, och ingadera Mårten är tillstädes eller hemma stadda.

Hans Larsson nekar, något lås varit för släden, men Actor påstår, låset där varit, och där det igen fått, och på släden finnes var där det suttit, och han sönderbrutit, och allenast fått igen 3/4 Tunna, och Hans Larsson lovar resten av en halv tunna framdeles betala, och en tunna på Sonens, Jonas lön som Jonas skall lovat, och Byman nekar det honom tillsagt, och intet det honom det sagt hava.

Hans Larsson säger som förr, det andre kornet på för… tagit i nödfall och begynt därpå betala. Byman nekar, honom om våren utfört gödningen, utan om hösten efter vanligheten, för hans tillträde, det han och gjorde, om andra hösten för sitt bruk, vartill nekas, och Actor, att Pär Hööks hustrun och en piga Elin, kunna det veta, och ingendera tillstädes.

Vad arbetet vidkommer i våranden, så föregiver Byman så avtalat vore, enär han övertaltes beså 2/3 i Wärkön, eljest hade han inget där till brukat, vartill intet kunde nekas, men för vedergällning, njute ha allenast 2/3, att han hade knappt korn därtill, och att han i skördetiden gjorde mera arbete än pålopp, med kornstörarnas görande, lejt folk för 20 mälingar, och själv där skuret, och liten nytta där av vore, helst emedan som Hans Larssons kreatur där stor skada gjort och han lidit.

Byman bekänner, sig något hö och halm fört till Byn, eftersom han nödgats taga sin boskap ifrån Wärkön, eljest hade de omkommit, respektive att där intet hö avhänts. Senare, att han väl intet tillägga därom, men kan vara under tagit än tillagt. Angående 2/3 utlagor, besvaras, att han betalt hela hemmanet och Sventjänar lönen och penningar till 2/3 …………

Hans Larsson exciperar emot pretenderade Interesse, eftersom han 2/3 tog av årsväxten efter Pähr Hööks attest respektive att det inte så är, och att han på sin 2/3, 4 ½ tunna korn, och Hans Larsson knappt en tunna sått, och avtalat var, att han skulle så 1/3 , men Hans Larsson, att han sått två tunnor, vartill nekas, och Intresset sedan tillika med Expenserne. Byman tillstår, sig intet hinna köra upp trädet för kölden och frosts skuld, och väl begynt, men måst det medelst hålla uppe.

Enhälligt votum

Emedan som Peder Olofsson Byman, haver till sin svärfaders Hans Larssons Creditorer, som med hans hemman Wärkön hade till försäkring lagfarit, och skulle exequeras dem till betalningen för 160 daler Silvermynt efter laga värdering, emot försäkran, att Wärkö hemmanet skulle honom, och ingen annan tillhöra, om med betalningen skulle dröjas, och han dem ej längre mista eller umbära kunde, och det utan ringaste gensage, och hava makt därmed lagfara, som han ock på Hallens Ting den 12 oktober 1694, det första gången uppbuda låtit utan klander, vilket allt Hans Larssons givne skrift med hand och Signete av den 23 Decembris 1693 innehåller och utvisar. Och såsom han ingen penning därpå sedan leverarat haver, och Pär Byman skall årligen måst för samme lånte penningar give Intreresse, och därföre det pretenderer, alltså kan Rätten icke mindre göra, efter 7 Kap. Jordabalken lagligen conservera honom Byman, efter panteförskrivningen, vid Wärköhemmanet, och det tillträda och nyttja, fredny, emedan som laga värdering föregången är, och därmed disponera, som annan, sin välfångne egendom, görandes reda för 1696 års utgångne och utgående Kronans räntor och utskylder, och där till med ock i lika måtto, vara berättigad till Interesse a 5 pro cento, från det penningarne levererats till hans Creditorer, förståendes för 1694 allenast av 1/3, eftersom han det året 2/3 av hemmanet och kapitalet själv njutit, och således är betygat för pretenderade 2/3 utlagor, pro Anno 1694 uppförde Expenser till penningarnes förskaffande, varde i anseende, att han honom en gång lånt ett hus till resor och sonen Jonas lämnat till hans tjänst, varmed upphäve och …….

Om betalningen Bymans lämnade korn 1694 på Wärkön uti en igen lykt och med lås försedd släde, och Hans Larsson 1695 om våren tillgripit och en tunna där avtagit, som skulle hans son Jonas, som vore i Bymans tjänst, honom det lovat, och han, intet lov därtill haft, om han än skulle så sagt, och 1 1/4 tunna på förtroende såsom i nödfall, eftersom sädesanden inne var, och han intet kunnat för svag is skull, komma in på fasta landet; så är Hans Larsson intet övertygat något lås för släden varit, och fast mindre det sönderslagit, och Byman därpå uppburit 3/4 tunna korn; alltså prövas skäligt att Hans Larsson bör….. till Byman leverera återstående 1 ½ Tunna korn, och Byman förnöja Jonas Hansson efter givet avtal med slåttkläder.

Beträffande, att Hans Larsson skall mera hö i Myckelås slåtten sig tillägnat, än honom borde, varom Mårten i Myckelåsen och Mårten i Kläppe skola hava vetenskap, och ingendera av dem är tillstädes; alltså kan Rätten däröver denna gång intet döma, ehuruväl Byman givit vid handen, för vad orsak han något foder av bole fört; så strävar det dock emot 29 Kap Bygg. balken. Men emedan som Per Byman själv äger hemmanet, och det tillträder, så kan han det ock bäst remediera och förbättra.

Sist, vad 1694 års 2/3 träde, som han icke uppkört och Hans Larsson måst göra, vidkommer, så finns skäligt att han efter Gode mäns gottfinnande, därföre njuter vedergällning.

Det begärte Hans Larsson vädie emot denne dom under vällovlige Lagmans Rätten, varemot Peder Olofsson Byman på det högsta protesterade, eftersom han själv försk…. hemmanet, och på höstetinget därom söktes, men sig undandragit, eftersom han 14 dagar före Tinget icke vare stämde: begärandes, om Apellation honom tillåtes, det han måtte ställa borgen för det hinder och skadestånd, vilket honom förehölt, och ad notam tog, be…. till stämningen sex veckor, inom vilken tid han bör sin talan hos Vällofl. Lagmans Rätten avgiva.

-------------------

Hallens Härads Rätt den 30 oktober 1696.

Antydde och anhöll Pär Byman, att såsom lovades det hemman han åbor, han har måst på sin Svärfaders Hans Björkmans begäran inbörda Verkö hemmanet.

Hallens Härads Rätt den 23 december 1697.

Beviljades Pär Olofsson Byman skötsel och fasta, på Wärkö hemmanet om 6 tunnland på vilket han den 13 december 1693 lånat dess svärfader Hans Larsson Björkman 160 daler Silvermynt med förord, att det han icke finge sin betalelse skulle Byman efter laga förehavande få hemmanet tillträda, eftersom Byman, har den 12 oktober 1694 och 29 februari och 31 1696 det lagligen uppbudit och även år och dag, inemot 7 veckor stått oklandrad, så att Hans Larsson inga pengar verkligen tillbudit, utan nu omsider med ett löfteord offererat pengar, men har på gjort förhållande inga medel verkligen gittat prestera, varför sådant löftesord efter tatulinei förlopp gjorde klander, Häradsrätten emot lag icke kunde attendera helst som icke högre nu värderat varit.