Byträta i Getåsen

Olof Mattsson i Getåsen, Marby socken,  hade till dette ting å Nils Andersson i Getåsen erhållit stämning, vartill ansökningarna var av följande lydelse (litt R) 

Vid upprop till företagande av dette mål inställde sig parterna personligen, Käranden i rättegången företrädd av Landtbrukaren A. Edwall från Oviken och Rörön, därvid anförde att under sistlidne års höst vid ett tillfälle, där bröllop hölls i Svarandens granngård, Käranden jemte andre bröllopsgäster på rop av Svarandens hustru infunnit sig å Svarandens gård, därvid de påträffat Svaranden slående sin hustru, att Kärandens då, emedan han uppmanat Svaranden att iakttaga ett värdigt uppförande emot sin hustru,  fått en våldsamt slag åt huvudet av Svaranden, vilket slag dock ej förorsakat Käranden någon skada, samt att Svaranden vid samma tillfälle i flere personers närvaro beskyllt Käranden dels att hava stulit brännvin från Svaranden dels och hava begått horsbrott med Svarandens hustru. 

Svaranden hördes nu och genmälde, att han vid förenämnde tillfälle blifvit förargad på sin hustru, emedan hon lämnat ut brännvin åt bröllopsgästerna i granngården, att han gått dit och tagit igen brännvinet, att, då hans hustru nu åter ville gå till granngården, han uttryckligen och med hårda ord förbjudit henne att gå dit, i anledning varav hustrun börjat högt ropa, så att Käranden och bröllopsgästerna skyndat dit, samt att efter deras ankomst de fattat i Svarandens krage, dervid Svaranden för att värja sig svängt med armen och därvid oavsiktligt råkat träffa Käranden som var en av dem som fattat i Kärandens krage, vilken sistnämnde uppgift Käranden dock helt och hållet bestred. 

I avseende av förenämnde beskyllningar, som Svaranden, enligt Kärandens uppgift, skulle hava gjort emot Käranden flere gånger och i flere personers närvaro, förklarade Svaranden, att han helt och hållet nekade dertilll, i anledning varav Käranden anhöll om vittnesförhör med till Tinget inkallade Drängen Mårten Andersson i Getåsen samt Hans Persson därstädes, dervid Svaranden emot Hans Persson gjorde den jävsanmärkning, att han skulle hava deltagit uti ett Svaranden sistlidne höst övergånget våld, vilken jävsanmärkning, då Svaranden ej visat, att rättegång om förenämnde våld vore anställd, dock af Rätten lämnades utan avseende, med tillkännagivande att den med detta beslut missnöjde ägde att anmäla sitt missnöje genast eller sist innan nästa dags utgång, varefter förenämnde åberopade vittnen fingo företräda samt, enär jäv emot någon av dem i övrigt ej anfördes eller kunde utrönas, avlägga vittneseden, om vars vik de erinrades, varefter de hördes och vid särskilde förhör togo på sin ed innehållet av följande vittnesattest. (Litt S)

Anmärkandes dock vittnet Mårten Andersson att han ej bestämt kunde erinra sig, om det omvittnade tilldragit sig under oktober månad, varemot vittnet Hans Persson bestämt erinrade sig, att det skett under denna månad, tilläggande båda vittnena, att de vid flere tillfällen hört Svaranden framkasta förenämnde beskyllningar emot Käranden. 

Uppläst och vidkänt av vittnene, som för inställelsen fordrade ersättning, vardera efter 1 ¼ mils väg från deras hemvist till tingstället samt 1 dags tidsspillan. 

Svaranden påstod nu, att han med de ord, som han yttrat till Käranden, endast ville säga, att Käranden skulle upphöra med att begära brännvin av svarandens hustru, samt vända sig direkt till Svaranden härom.

Sedan Käranden inlämnat en så lydande (Litt F) anhöll Svaranden slutligen, för att styrka att Käranden stulit brännvin från Svaranden, om uppskov med målet till näste Ting i tingslaget, varefter icke något vidare att anteckna förekom.