Arsenik

En brottsutredning

Om Anna Magnusdotters och Hans Hansson
hastiga bortgång.

Hans Hansson på Verkön var födorådsman hos Mårten Nilsson. Han var pensionär skulle vi kunna säga. Men han var också skräddare. Den 15 Januari 1868 gick han över isen till Norderön för att sy kläder till änkan Anna Magnusdotter och hennes son Nils Olofsson på Försttorpet i Tivarsgården. När han nästan var klar med sitt arbete bjöd Anna Magnusdotter på mat, stekt fårkött med potatis.

Rätt snart efter måltiden drabbades Anna och Hans av svåra magplågor. Anna Magnusdotter gick till sängs, Hans Hansson tog sig hem till Verkön för att även han bli sängliggande. Efter svårt lidande avled Anna Magnusdotter nästa dag strax före 11 natten mot den 17 Januari och Hans Hansson 4 timmar senare.

Dessa dödsfall kom att utredas, det var länsman E. Ångman som skötte utredningen. En rättsmedicinsk undersökning kom senare att visa att båda dött av arsenikförgiftning. Vid besök på torpet hade man inte funnit något gift eller spår av gift, de kryddor som Magnusdotter använt, salt och kryddpeppar, visade sig vid analys vara bara detta, salt och peppar. Märkligt var dock att alla rester efter måltiden var noggrant bortstädade, Anna Magnusdotter som snabbt blev svårt sjuk kunde inte ha gjort det.

Arseniken krävde ett tredje offer, Olaus Andersson i Trusta gick den 19 januari över till Verkön, när han passerade Försttorpet åt hans hund något som var utkastat på marken och hunden dog följande dag.

En av Anna Magnusdotters tre söner, Magnus Olofsson, var mindre väl känd, han hade nyligen kommit hem efter att avtjänat straff på Långholmen för tredje resan stöld för att senare ånyo bli häktad för fjärde resan stöld.

När häradsrätten har att ta ställning till de utredningar som gjorts och de vittnesmål som avlagts finner rätten det vara uppenbart att Anna Magnusdotter och Hans Hansson dött av arsenikförgiftning, att inget tyder på att de dött för egen hand och att ingen upplysning finns rörande gärningsmannen. Med detta var fallet avslutat.