Rosenbergs tungsinne. Den före detta dragonen Nils Rosenberg i Höla blev tid efter annan mycket tung till sinnes. Vi kanske nu skulle säga att han gick in i svåra depressioner. Hans anhöriga var oroliga och sökte hjälp. De kom att vända sig till Nils Grundahl i Gärdsta. Nils Grundahl var då, 1793, predikant för Jämtlands dragone regemente. Två år tidigare hade han gift sig med prästdottern Katarina Sundell i Gärdsta. Han var i sin militära befattning till 1810 då han får tjänst i Sunne pastorat där han senare blir kyrkoherde. Nu blev det ändå så med Nils Rosenberg att han ej stod att hjälpa och han kom att ta sitt liv. Omständigheterna kring detta utreddes noga av Häradsrätten. Bland handlingarna finns en redogörelse som Nils Grundahl på rättens anmodan lämnat. Det är en skakad man som en januaridag 1794 sätter sig ner för att skriva detta intyg. ------------------ "Till den Lofliga Härads Rätten får även jag i all ödmjukhet skriftligen avlämna min Relation, om vad mig nu är bekant, angående avledne avskedade Dragon Nils Rosenberg uti Höla och Hallens församling. Förleden sommar, då Kontrakts Prosten och Kyrkoherden Herr Magister Johan Fredrik Borin, 12te söndagen efter helga Trefaldighet, förrättade gudstjänst i Marby, och därefter följde mig hem till Västra-Gärdsta, blev jag, i Herr Prostens närvaro, på vägen hem ifrån Kyrkan, anmodad av Helje Påhlsson i Låsböle, att, på några dagar, mottaga Rosenberg i mitt hus; på det han, som, sedan en längre tid förut, varit svag till sina sinnen, skulle bliva undervist, varnad och tröstad i sitt ängsliga tillstånd. Tisdagen därpå, efter mitt löfte, kom Helje Påhlsson med sin svärfader Rosenberg till mig, då både den dagen och följande, såväl Herr Comministern Mosell, som jag med all flit sökte, enligt vår ämbetsplikt, att med uppbyggeliga samtal, av Guds heliga Ord, bringa denna svårmodiga Mannen till mera, för en Christen grundade tankar, om Guds Nåd emot syndare, men beklageligen, ehuru jag, dagen därpå, Torsdagen, bittida om morgonen, besökte honom på hans nattsäng, talade vid honom en stund, och, sedan han vore påklädd, tog honom med mig, gick ut i mina ägor och, vid pass två timmars tid, underviste honom om Guds Nåd, under betraktelser av Guds styrande och uppehållande godhet i Naturen, och varmed han syntes giva sig tillfrids, hände icke desto mindre, att han, sedan han fått sig något mat i köket, överlämnad till Herr Comminister Mosell, vilken gick med honom åt sin kammare, oförmärkt tagit och gömt en större kniv, som låg på det yttre kammarbordet, varmed han sedan lönligt gjorde ett dödeligt stygn år hjärtat, under vänstra bröstbenet. Detta mordiska försök skedde av honom, sedan Herr Comministern en stund förut continuerat betraktelsen om Guds Nåd, och under det han talade, gick tillbaka i andra kammaren, att även taga sig mat, ehuru dörren lämnades öppen och han bad honom flere resor sitta stilla på stolen vid sin säng. Häpen och rörd kom Herr Comministern ut med honom på gården och sade till mig och Herr Notarie Kilstrand, som även var tillstädes: Här är en man, som blöder; varpå jag, i denna förskräckelse, förband hans sår, varunder Rosenberg bekände, i mångas närvaro, varest han tagit och lagt kniven. Brev skrevs till Herr Prosten Borin, som, dagen efter, tillika med Herr Regements Fältskären Gestvik, kommo till Gärdsta. Herr Regements Fältskären undersökte det dödeliga såret, förordnade litet medicamenter; men gav icke särdeles hopp, att Rosenberg kunde bliva, efter någon tid, vid liv utan kunde dö av denna skada. Herr Prosten anstaltade ock om vakthållning, som skedde några veckor. Rosenberg har jag sedan icke haft tillfälle att träffa, som dock flere gånger imedlertid i sitt hus haft besök av Herr Comministern Mosell, förrän den 16de i denne Månad, då jag, middagstiden, kom till honom i Höla och höll med honom ett långt samtal. Han nekade icke nu, som förr, att det väl var Nådens tid, då jag föreställte honom, att Guds Godhet och Nåd, så länge varit med honom, efter sista mordiska försök på sitt liv, från vilken skada han blivit lyckeligen kurerad; men han sade, att han, för sin del, ej hade Guds Nåd att vänta. Tinget vore nu för handen, då han ofelbart skulle gripas och hårt straffas. Jag lofte, att jag skulle ställa allting till rätta, och försäkrade, att han hade så mycket mindre att frukta, då han av ingen var anklagad, icke heller stämd. För det tredje slöts vårt samtal därmed, att han, efter åtskillige föreställningar, med hand och mun lofte mig, särdeles på det skäl att jag aldrig bedragit honom, att han med det första skulle gå till kyrkan och Herrens Nattvard; men med sinnesrörelse fick jag, samme dag, fast om aftonen, höra, att några timmar efter min avresa, hade hans sista Kyrkogång blivit till ett kvarnhus, varefter han ynkeligen ändat sitt liv. Vad jag med skäl och av full anledning ytterligare bör anföra i min Relation om Rosenberg, är det, att, mig veterligt hava hans närmaste anhöriga, särdeles han högst sorgbundna Enka, haft all flit, möda och omkostnad att vårda och sköta honom, sedan han råkade i sitt ängsliga och tröstlösa tillstånd. Marby den 26te januari 1794 Nils Grundahl Bataillions Predikant vid Kungliga Jämtlands Regemente.
|