Hallens Härads Rätt den 27 september 1792.


Målet mot Karin Jönsdotter.

 

Efter uppläsande varav Diberg föreställde sine vittnen, nämligen Pigan Anna Johansdotter ifrån Wällviken och Enkan Karin Jönsdoter i Möckelåsen, varvid nu Härads Rätten undersökte om anledning till jäv funnes, Krono Länsmannen Wälaktade Anders Kilstrand angav, att Karin Jönsdotter skall nyligen blivit för lägersmål beryktad, vilket Kilstrand ville å Embetets vägnar under nu påstående Ting till behörig rannskning föredraga. Och blev, sedan Allmogen tagit avträde, Karin Jönsdotter härom tillfrågad, då hon inför Rätten yttrade, att hon härom rådgjort, som orden föllo, med Prosten, och ehuru han själv försport, att hon blivit beryktad, som skulle hon uti fäbodarna hava enskilt fött barn, så vore dock sådant icke sant, men endast att hon övat köttsligt umgänge med ogifte Drängen Helge Johansson i Möckelåsen.  

Härads Rätten beslöt, att över detta nu angivna brottsmål företaga särskild behörig rannsakning, i vilken Länsmanen hade att de bevis, varom han förmälte sig jämväl hava erhållit kunskap, till Rätten inskaffa. Kunnande emellertid Karin Jönsdotter, emot 17 Kap 10 § Rättegångs Balken, som laga vittne ej godkännas. Vilket Diberg, åter inkallad, på  tjänligt sätt förständigades, varuppå Karin Jonsdotter avträdde. 

Enär åter Härads Rätten likaledes undersökte, huru vida Pigan Anna Johansdotter vore som ojävaktigt  och skickeligt vittne att anse, yttrade Nämnden, att hon, vilken är född uti Hallens Socken,  och nu vid 56 års ålder skall allmänt vara känd för att icke i alla delar hava fullt begrepp, vilket ock vice Lands Fiskal Jonas Granbom, som haft bemälta Piga  uti ett års tjänst, inför Rätten bestyrkte, med tilläggning, att anledning vore att tvisten om hennes Kristendomskunskap vore så grundad, som för ett ärende av så stor vikt, som Edligt vittnande erfordras. 

Härads Rätten sökte genom några frågor göra sig härom närmare underrättad och fann Anna Johansdotter nog enfaldig, varvid hon ock framlade en skriftlig berättelse, den hon sade vara uti sin frånvaro författad av en Bonde vid namn Nils i Rån hos Sergeant Diberg, och vilken berättelse hos själv skall haft uti sin gömmo sedan  Vårtinget nästlidet År. Men Diberg uppviste en annan skrift, författad av honom själv uti Anna Johansdotters namn, med förmälan, att det vore den, som först blivit uppsatt, för att av Tinget nyttjas, men att Diberg, efter närmare betänkande, funnit rådeligen låta vittnesbördet av Nils i Rån omskrivas. Dock trodde Diberg, det vittnet väl kunde göra muntelig berättelse uti saken. 

Härads Rätten  tog detta i övervägande och

                                                        Resolverade

I avseende uppå så väl Nämndens som Högädle Landsfiskal Granboms intygande, prövar Härads Rätten skäligt med Anna Johansdotters Edliga görande låta anstå intill dess hon för Rätten behörigt betyg av Församlingens Prästerskap om sin frejd och kristendomskunskap, på det därav finnas må, huruvida hon om Edsgång och dess vikt äger tillräcklig underrättelse, varefter Härads Rätten, på vederbörlig anmälan, sig efter lag utlåta vill.

  År och dag som förr skrivet står

På Härads Rätten vägnar

  Anders Wasell

 

Tillbaka