Hallens Härads Rätt den 11 februari 1786.

Blev till Härads Rätten ingiven följande ansöknings skrift.

Sedan det olyckliga ödet övergått mig, att jag måst sakna min käre man i livstiden Comministern Nils Sundell, som den 30 sistledne December, efter en kort och svår sjukdom med döden avgick, finner jag mig med 3 stycken omyndige barn 2: ne söner och en dotter i den beklagliga och ömkansvärda belägenhet, att jag, då inkomsterne av denna nog svaga Sacellani upphöra, efter all utsikt måste råka i förlägenhet, snart både om kläder och föda för mig och de mina.

Under full övertygelse om Herr Härads Hövdingen och den Högtärade Rättens ädelmod och ömma hjärtan, vågar jag alltså ödmjukast anhålla om behörig undersökning och bevis över mitt och de minas tillstånd samt gällande föreskrift, till vinnande av dubbla nådår, varom jag är sinnad å Högvederbörlig ort, mig underdånigast anmäla.

Bouppteckningen efter ovannämnde min avledne man, förrättad den 8 i denne månad, visar, att hela boets egendom, varunder halva skattehemmanet Gärdsta även är inbegripet, bestigit sig till 250 Rdr 1 Sk 2 runstycken, för en kort framtid föga tillräckelige, då både klädande och födande varor snart årligen uppstiga till högsta pris, och barnen var för sig tarva dryg hjälp, i synnerhet sönerne, om de skola fortsätta sina studier, vartill de hittils visat hug och böjelse.

I övrigt lärer det vara varken den Högtnämnde Domstolen eller Tingslags boerne obekant, att mitt tillstånd är fattigt och svagt, och har icke eller möjeligen kunnat förbättras, då min avledne man efter 14 års tjänstetid, dels som Adjunkt och dels som nådårs Predikant först år 1774 befordrats till denna halva Sacellanie , och har sedermera under de 9 åren han därav varit i besittning, föga kunnat mera än stoppa den gäld han förut kunde hava sig åsamkat.

Med fullkomligaste vördnad framlever intill mitt sista.

Ödmjukaste tjänarinnan

Ingeborg Sabina Nordin.