Sockenapotekaren.
Nämndeman Anders Eriksson i Höge har låtit stämma Socken Apotekaren Widrich Norberg för ärerörig beskyllning och för överfallande; men bemälte Norberg kom ej inom Tingets slut till Rätten, utan intygades av Käranden och flere närvarande att han vid tingstiden brukar hålla sig undan. Käranden begärte icke desto mindre att hans nu närvarande vittnen måtte få höras. …Nämndemannen Pär Pehrsson i Kläppe, Nils Lundstedt och Dragonen Olof Högbom, emot vilka intet skäl till jäv fanns, därför blevo den efter varning för mened, var för sig hörde, nämligen 1o Pär Pärsson, att två år nu i höst sedan, då ting hållits här i Kläppe, sedan Rätten stigit upp samt på kvällen, har vittnet som då var i Pär Olofssons vardagsstuga, hört, att Widrich Norberg beskyllt Anders Eriksson, att ha varit i hans ficka medan han sov, men att det var lycka han hade på annat ställe vad han ägde på sig. Om morgonen därpå har Pär Pärsson i förstugan mött Anders Eriksson som begärt, att han måtte få gå in i hans stuga, eftersom han ej fick vara i frid för Norberg; vittnet har då en stund varit ute, och vid återkomsten, funnit Norberg och Anders Eriksson hava framme brännvin såsom förlikningsskäl; varvid Norberg sagt, att de skulle vara förlikte och intet säga vidare därom, året därefter har Norberg inför Rätten jävat Anders Eriksson såsom den där brukade fara i fickan på folk. Upplästes och godkändes. 2o Lundstedt, att under Tingstiden för två år sedan han har hört, att Norberg inne uti Pär Pärssons stuga kallade Anders Eriksson för tjuv och skälm, således att han verkat taga penningar utur hans ficka, men att han ej haft dem där. Norberg hade ock hotat Anders Eriksson med slag, utlåtande sig, att om han ej teg skulle han slå honom all sönder, varpå Anders Eriksson sagt, att han då ville förlikas med honom på en tid. Uppläst och godkänt. 3o Olof Högbom, att på före berörde tid har han uti Pär Olofssons i Kläppe vardagstuga suttit, efter något som på skämtnads förelopp emellan Norberg och Anders Eriksson, vilka då, så väl som förut, voro goda vänner. Har Norberg skyllt honom för att hava väntas stjäla ur hans ficka, men att han ej hade några penningar där utan i …säcken. Norberg har då varit i full vrede, och sagt att om han ej teg, så skulle han ge honom på tuggan, så att han skulle ligga under bänken, varvid han stampat med foten i golvet. Därefter har han fordrat förlikning av Anders, som sagt, att han ej vore skyldig giva honom den. Uppläst och vidkänt.
Utslag Härads Rätten prövar likmätigt 12 Kap 2 § Rättegångs Balken, att Widrich Norberg, som ifrån Tinget alldeles uteblivit , och ej eller något förfall anmäla låtit, skall böta två Riksdaler Silvermynt, och vid företaget vite av 10 samma mynt, utan ny stämning på nästa Ting sig inställa, anmodas, i sådan avsikt, Anders Eriksson sin vederpart detta kungöra låta. --------------- Till detta ting har Bonden Pär Olofsson i Kläppe låtit stämma Socken Apotekare Widrich Norberg, för överfallande på en resa, så och för skuldfordran; men, varken vid Tingets början eller nu på sista Tingsdagen har Norberg sig inställt, utan berättades av Käranden och närvarande allmoge, det vore vanligt, att Norberg under Tingstid håller sig undan, varför han ej eller kan stämmas på annat sätt, än genom stämningens anslående på dess husdörr. Kärandens vittnen bleve icke desto mindre hörde, avlade Ed och berättade som följer, nämligen: 1o Mårten Eriksson, att för tre år sedan, har han hört det Norberg tillsade Pär Olofsson, att han till Pär Pärsson Sandberg i Kläppe skulle inleverera antingen fyra … dansk eller åtta plåtar som Pär vore skyldig till Norberg, och denne åter till Sandberg. Vid samma tillfälle har Norberg svärit och förbannat sig på, att han skulle slå honom sönder. Upplästes och vidkändes. 2o Pär Pärsson, att år 1768 vid …tiden han har sett att Pär Olofsson till Norge skjutsade en spikkista åt Norberg, och när han uti ………. i Norrige lyfte den av släden, sade Pär Olofsson, det Norberg berättat, att den skulle väga tio pund, men då vittnet såg på numret, att den innehöll 9000 spik som plägar vanligen väga 16 eller 17 pund, så har han sagt, denne är väl tyngre än tio pund. Uppläst och vidkänt. Häröver avsades Emedan Widrich Norberg ifrån Tingets början allt till dess slut har alldeles uteblivit, ehuru det nu intygats att han i god tid blivit stämd på sätt som varit lämpligt för en person, vilken flere gånger sig undanhållit, nämligen genom stämningens fästande å hans husdörr, enligt 11 kap Rättegångs Balken, ty finner Härads Rätten likmätigt 12 Kap i berörde Balk, honom Norberg till två daler Silvermynt böter att fälla, samt förelägga vite 10 daler samma mynt, att å nästa Ting sig inställa. Och bör fördenskull Käranden Pär Olofsson detta Utslag honom kungöra låta. ----------------------------------- Blev av Landsfiskalen P. E. Lindman samt Krono Länsmannen Petter Sundin, tillika med flere i detta Tingslag, vilka hos Socken Apotekaren Widrich Norberg fordringar äga, anmält att den enda tillgång de veta till betalning därav skall bestå i Etthundrade plåtar som Norberg har att fordra hos Bonden Johan Heljesson i Möckelåsen. Och på det bemälte Norberg, såsom osäker karl den där i landet något bo eller hemvist äger, icke må få tillfälle att bedraga sine Borgenärer och undansälja den lilla egendom som kan honom tillhöra, så begärtes, det måtte Johan Heljesson i Möckelåen varde förbjudit att till Norberg inlevera även berörde tillhörande daler Riksmynt. Härom blev av Rätten lämnat bevis. ---------------------------- På vårtinget 1772 inställde sig Norberg och förlikade sig med sina motparter. |