Hallens Härads Rätt den 9 oktober 1757 .

Företrädde Olof Olofsson i Ånsta av Ovikens Socken, som låtit stämma Helge Jonsson och Pär Olofsson i Möckelåsen , Olof Andersson i Trappnäs, Nils Olofsson i Värkön och Mårten Mårtensson i Trusta, och förebragte , att på deras skog vid Möckelåsen skola vara uppkastade djupa gravar, där utur järn eller myrmalm är tagen och sedan lämnade alldeles öppna; varav hänt; att en Olof Olofsson tillhörig unghäst i tredje året har näst förfluten sommar däruti omkommit. Och som det förmenes vara med lag enligt, att sådane gravar bör igenkastas, så påstod Olof Olofsson, det bemälte skogägare, som förmodeligen gjort den djupa grop, varuti hästen kommit och störtat, måtte påläggas att betala hästens värde med tjugo åtta daler Silvermynt, samt vid vite tillhållas, att igenkasta sådana på betesmarken uppkastade gropar.

Helge Jonsson och Pär Olofsson tillstodo väl, att de grävit malmgravar, men ej så djupa, att något kreatur kunnat taga skada därigenom, i synnerhet efter de skola blivit igenkastade; begärte och att bliva underrättade, huru Olof Olofsson kommit att släppa sin häst på deras skog. Vartill han svarade, att hans fader har köpt samma häst av Helge Jonsson som återtagit den på bete å Möckelåsskogen över sommaren. Dessutom skola malmgravar vara gjorda ganska närt intill Ånsta männens skatte skog, som ej är med någon hägnad avskild från Möckelås skogen.

Olof Andersson i Trappnäs nekade alldeles, att han grävit några malmgravar själv, eller givit andra lov därtill.

Nils Olofsson i Wärkön och Mårten Mårtensson i Trusta vidgingo, att de givit Mårten Mårtensson i Getåsen lov att gräva myrmalm, där han finge de andre delägarnas tillstånd, och förmant honom att kasta igen groparne efter sig.

Vid efterfrågan berättades, att Mårten Mårtensson den äldre nu är död, och att hans son Mårten Mårtensson den yngre skall nyligen igenkastat graven, där Olof Olofssons häst störtat.

Olof Olofsson sade det han ej haft andra, som sett stället, där han mistat sin häst, än fyra lappar, som tagit den där utur.

Avsades

Där Käranden Olof Olofsson ej bliver förnöjd, bör, i alle skogsägarnes och Mårten Mårtenssons i Getåsen närvaro, undersökas om graven, där hästen omkommit, och huruvida den nu blivit igenkastad, med mera, som till upplysning i saken tjänar. Imedlertid och till förekommande av vidare skada, finner Häradsrätten nödigt att förelägga fem daler silvermynt vite, vartill, utom skadans ersättning, den skall vara förfallen, som sådane gravar gräver, och ej sedan väl igenkastar.

Hallens Härads Rätt den 25 januari 1758 .

Nils Olofsson på Wärkön och Mårten Mårtensson i Trusta hava låtit stämma Mårten Mårtensson i Getåsen , angående malmgrav; varom anfördes, att de givit honom lov att upptaga malm, till järnbläster på Nils Olofssons ängen, med förbehåll, att han skulle igenkasta gravarne; men som han det ej gjort, så påstås att han måtte svara till den skada, som därav timat.

Å Svarandens vägnar, förevände Herr Lands Fiskalen Olof Klingborg, att han ej blivit lagligen stämd, utan allenast hört Länsmannen Boman berätta, det Nils Olofsson vore sinnad att stämma honom, angående malmgravarne; varföre vill han ej nu inlåta i svaromål, särdeles som alla de övriga, vilka därstädes grävt malmgravar, tillika borde stämmas, nämligen Helge Jonsson och Pär Olofsson i Myckelåsen, Pär Pärsson och Göran Olofsson i Välje, Pär Enarsson i Böle, Enar Jönsson och Pär Pärsson i Kläppe, samt Pål Mårtensson i Getåsen.

Länsmannen Boman intygade, det han tillsagt Mårten Mårtensson i Getåsen att inställa sig vid Tinget att svara i detta mål, men tillstod att han ej haft någon annan med sig; därföre Herr Landsfiskalen nu ville undandraga sig svaromålet; begärandes däröver Rättens Utslag och

Avsades

Emedan den, å Mårten Mårtensson i Getåsen gjorde muntelige stämning ej har, enligt 11 Cap. 4 § Rättegångs Balken, skett av Länsman, eller någon av Nämnden, med en annan trovärdig man, så kan han ej nu till samma mål förbindas.