Gussmälingen.
Var man var fattig och i små omständigheter förr i tiden var det inte mycket hjälp att få från samhället. Om man bodde inhyses, alltså inte själv var ägare eller brukare till mark eller hade anställning, hade man dock vissa skyldigheter. Man hade att delta i den stora rengöringen av kyrkan varje vår och man skulle skära en mäling på prästens sädesåker varje höst. Mäling var ett gammalt ytmått, det var en yta på ungefär 29 gånger 29 meter, det gick c:a 12 mälingar på en hektar.
1736 till 1765 hade vi en kyrkoherde i Sunne som hette Anders Nensén. Nu var det så med Nensén att han icke var den som vände andra kinden till när något gick honom emot utan han var snar att dra folk inför tinget. Så kom det sig att den 7 oktober 1755 en skara rätt slitna och skröpliga människor infann sig till tinget på Kläppe gästgivargård för att svara på den stämning som länsmannen lämnat till dem.
Domboken :
”Herr Prosten Högärevördige och Höglärde Magister Anders Nensén har till detta Ting låtit stämma följande Inhyseshjon, för det de skola denna sommar hava försummat att skära den vanliga så kallade Gussmälingen; nämligen: avskedade Dragonen Hindrich Tandberg, Profossen Anders Hansson och hans hustru Lucia Larsdotter, sockenstugumannen Pär Mårtensson och hans hustru, änkan hustru Ingeborg Jönsdotter, samt hustru Ingeborg Bengtsdotter i Åhn, hustru Ingeborg Mårtensdotter i Överhallen, hustru Märeta Olofsdotter i Hallens Kyrkby och hustru Kerstin Eliasdotter i Önsta; varföre herr Prosten påstod, att desse stämda nu måtte betala den skörd, som de således försummat, med 24 öre Kopparmynt för varje mäling, samt att de måtte av Rätten bliva varnade, att de ej hädanefter tredskas i denna sin skyldighets fullgörande. De i detta mål stämde förklarade sig, som följer:
Hindrich Tandberg kom ej själv tillstädes, men hans fullmäktig Olof Jonsson i Backen, föregav, det han är så bräckelig, att han ej kan skära, utan vill betala dagsverken med penningar. Som Herr Prosten var därmed nöjd, så lät Häradsrätten därvid förbliva.
Profossen Anders Hansson förevände, att som han ej har någon tumme på högra handen, så skall han ej kunna skära, men när hans hustru skär, så binder han.
Sockenstugumannen Pär Mårtenssons i Hallen hustru Kerstin Jeppesdotter sade, att hon den gången velat gå till Prästgården och skära, men hade ingen som kunde sköta sin sjuka mor.
Enkan Ingeborg Jönsdotter i Åhn kom ej nu tillstädes, utan berättades vara sjukelig.
Enkan Ingeborg Bengtsdotter vid Åhn har, efter intygande, blivit lagligen stämd, men kom ej nu till Rätten, berättades vara 40 år gammal och frisk till hälsan.
Enkan hustru Ingeborg Mårtensdotter i Överhallen skall efter Nämndemannens Anders Jonsson i Överhallen berättelse, vara vid pass 60 år gammal, och ej annorstädes göra något arbete, än där som är hemma.
Enkan Hustru Märeta Olofsdotter i Hallens Kyrkby erkände, att hon bort skära Gussmälingen, men som hon den tiden ej kunde få följe över sjön, så har hon ej eller ensam dristat sig ut.
Enkan Hustru Kerstin Eliasdotter i Önsta, genom sin broder och fullmäktig Elias Gunnarsson, föregav att hon för ålder och bräcklighet, ej förmår skära; dock vill hon ej undandraga sig att med penningar betala. Och Avsades
Att de, som försummat skära Gussmälingen i Sunne Prostgård, böra betala vardera åtta öre Silvermynt, och blive, efter Herr Prostens eget begivande, för vidare tilltal denne gången förskonte, men alla, som ej kunna visas, för ålder och sjukdom, vare oförmögne, skole de följande åren vid laga ansvar, skära deras Gussmälingar.”