Branden i Myckelåsen
Den
10 maj 1750 brinner Myckelåsen. Det är mitt i
veckan, en onsdagsförmiddag och det blåser hårt. Elden sprider sig snabbt
mellan de tätt stående husen och på kort tid är de två bondgårdar som utgör
byns enda skattehemman, med allt vad där är byggt, lagde i aska. Kvar finns
två eller tre torp samt fäbodar som tillhör Norderö
och Verkö byamän.
Fem
år tidigare hade Landshövdingen stadfäst en förening, en överenskommelse, om
brandstod. Den hade ingåtts mellan alla tingslag i Jemteland
och innebar att hela Jemteland, vid brand skulle
lämna brandstod, ersättning, för hus som de voro när de nedbrändes och för
förråd som gått förlorat. Men detta gällde endast om det var en vådeld. Om olyckan vållats av försumlighet eller
vårdslöshet gavs ingen ersättning. Denna sak måste prövas i domstol. Tid och
plats för förhandling skulle kungöras så alla åboer
inom landskapet hade möjlighet att vid tinget sin rätt bevaka.
Tack
vare denna brandförsäkring så vet vi nu en del om branden i Myckelåsen och om de hemman som drabbades. Fem dagar
efter branden, den 15 maj, utses av Häradshövdingen, Länsman Johan Broman och
Nämndemännen Erik Göransson i Höge och Pär Nilsson i Svedje
till Synemän. Deras uppgift är att göra en brandutredning och värdera det som
gått förlorat. Vållandefrågan är viktig. Hur hade det gått till, vad hade
orsakat branden? De är färdiga med sitt arbete den 23 maj.
Enligt
lag och förening meddelades nu från alla predikostolar i Jemteland
att den 27 September 1750 vid Härads Rätten i Hallens Tingslag det
ärendet skall prövas, huruvida bönderna
Helje Jonsson och Pär Olofsson i Möckelåsen har rätt till brandstod för sin förlorade egendom. När
förhandlingarna i tingsrätten börjar, lämnar Synemännen lämnar sin rapport
och Helje Jonsson kallas fram.
Protokollet berättar:
Häradsrätten
efterfrågade alltså först, på vad sätt elden löskommit,
varom Helje Jonsson nu gjorde lika berättelse som
vid synen, nemligen att elden har innemot middagen den 10 Maj kommit lös i taket av ett
gammalt visthus, som tillhörde honom, och stod österst
i gården, fastmed stuve-raden, dock vore gästestuvan och kammaren, varuti då ej eldades, närmast
där intill, sådan eld har därefter antänt våningshusen
och sedan alla de andra, och ej i det då varande starka västervädret kunnat
släckas, före än bägge gårdarna voro i aska lagde. Och skall Helje Jonsson ej annat veta eller förstå, än att elden
lös kommit genom någon gnista blivit av vädret sänd ifrån vardags stuvan, den han den dagen hade litet eldat. Pär Olofsson
han då ej varit hemma, varandes icke eller hans våningshus,
ehuru gårdarne voro sammanbyggde belägne så när
intill det antände visthuset, som Helje Jonssons. I
övrigt nekade Helje Jonsson alldeles, att elden har
genom hans vårdslöshet eller vållande lös kommit, och anböd
sig med ed sådant besanna..
Två
vittnen hade kallats. Dragon Johan Källsson Siljeström och bonden
Ivan Olofsson i Welje inställde sig och berättar som följer:
Johan Siljeström; att den 10 Maj
detta år, han varit hos Helje Jonsson och gjort
skor, har ett litet barn kommit in och sagt, att eld var uppgjord på kvarnherbergs-taket. När
folket därpå gick ut, var hela det gamla visthuset i ljusan låga, varigenom
längs våningshusen och sedan alla de övriga husen blevo, under blåst, av starkt västanväder, antände, och
inom en kort stund i aska lagde, ehuru all flit användes till eldens
släckande.
Helje Jonssons skorstenar
hava då varit svansgjorde, och vet Siljeström ej,
på vad sätt elden kom lös, utan skall hava synts troligast, att någon gnista
flugit med vädret ifrån skorstenen av vardagsstuvan,
därest då var litet eld, till det gamle visthuset och fästat sig i
taket, som var tämmeligen gammalt och föskigt, som hans ord lydde.
Ivan Olofsson var den 10 Maj vid pass 10 före
middagen, till kvarnen, och blev av Pär Olofssons lilla dotter budad, att
komma till eldens släckande i Möckelåsen, och har,
vid hans ankomst, det gamle visthuset eller kvarnherberget
varit så mycket bränt, att taket då började falla, varefter de övriga husen blevo jemväl antände. Ivan
Olofsson har förr åtskilliga gånger varit i Möckelåsen,
och vet, att eldstäder och skorstenar voro i gott stånd, men att taket på det
gamla visthuset var föskigt och halvruttet.
På tillfrågan svarade vittnet, att den dagen har varit starkt
västerväder, och att han då hört sägas att elden hade lös kommit genom någon
gnista ifrån Helje Jonssons vardagsstuva.
Efter
att hört vittnena övergår man till synemännens rapport. Enkan
Lucia Mårtensdotter, Dragonen Anders Söderberg och
drängen Mårten Jönsson hade även mist förråd som de haft hos Helje Jonsson. Allt som funnits på gårdarna hade blivit
lågornas rov och Synemännen lämnar en förteckning och värdering av det som
gått förlorat.
Helje Jonssons husbyggnad
Daler Öre
1. Vardags stuva, med kammare och förstugsrum,
i nytt eller fullkomligt stånd
75
2. Gäst stuvan, likaledes
ny
45
3. Sädesbod eller stolpherberge,
uppsatt 1718,
är värderat till
30
4. Visthus med stolpar
under
15
5. Sädeslada, uppbyggd år
1745
45
6. Stall helt nytt med gott
tak
30
7. Fähus något
8
8. Hemliget
hus, helt
nytt
2
9. Redskapshus med plank på
stolpar, samt tak och
portar
4
10. Källare med stenmur på sidan och träbotten
över
10
11. Foderlada gammal men brukelig
till en
tid
5
12. Port och lider i gott
stånd
5
Dessutom skola, efter uppgivande, vare uppbrände för
Helje Jonsson 16 tunnor korn, á 5 Rdr 10 2/3 öre tunna
85
10
Fyra tunnor ärter á 4 Rdr 10 2/3 öre 21
10
Fyra tunnor mjöl av ärter och korn 21 10
26 skylar säd
10
Enkan Lucia Mårtensdotter 2½
tunna korn 13 10
Dragonen Anders Söderberg
2 tunnor
ärter
10 21
Drängen Mårten Jönsson 2½ tunna
säd
13 10
Pär Olofsson har lidit skada å följande hus och egendomar; nemligen:
1. Vardags stuva med förstuva och kammare,
byggd upp år 1748
75
1. Gäste stuva uppsatt år 1730, vid branden i gott stånd 22 16
2. Kornlada i försvarligt
stånd
30
3.
Stall, nytt och
fullkomligt
30
4.
Fähus, uppsatt år
1746 med fullkomligt
tak
45
5.
Sädesbod med
dubbelbotten, byggd år
1744
45
6.
Visthus, något
gammalt
15
7. Foderbod , i gott
stånd
10
8.
Källare med stenmur
på sidan om och
träbotten 8
10. Redskapsbod
byggd år 1750
7 16
11. Hemliget hus gammalt 2
Dessutom
är genom vådelden uppbrände Tjugo Tunnor korn, två
tunnor Ärter, en halv tunna råg och fyra
tunnor mjöl av korn och ärter
tillsammans
141 21
Halm till fyra lass
3
Hö till sex lass
6
Kreatur: en årskalv och en killing
2
Häradsrätten
konstaterar att bevisläget är oklart:
Och
alldenstund det ej annars kunde utletas, på vad sätt elden lös kommit, eller
huru mycket av säd, foder och kreatur Helje Jonsson
och Pär Olofsson, Enkan Lucia Mårtensdotter,
Dragonen Anders Söderberg och drängen Mårten Jönsson hava genom denna eld
förlorat; för den skull som alla förenämnde intygades vara av god frejd, så
prövades att Helje Jonsson måtte med ed visa att elden, som den 10 Maj innevarande år uppbränt
hemmanen Möckelåsen, ej är av hans vangiörne eller vållande lös kommen; så ock att Helje Jonsson, tillika med alla andre förr bemälte, måtte
med ed så styrka, det de genom berörde eldskada mistat så mycken säd jämte foder och kreatur,
som vid synen angivits och här fram utsatt är; vilka eder de efter föregången
varning och undervisning, var för sig med hand å bok avlade.
När
ederna avlagts avkunnades dom. Häradsrätten finner att eldskadan å
skattehemmanen Möckelåsen timat av våda; och
att i följe därav och enligt lag och brandstodsförening hela Jemteland har att lämna brandstod till Helje Jonsson med Tvåhundrasjuttiofyra Daler Silvermynt
för nedbrunna hus och Etthundrasjuttiofem Daler 10 öre i samma mynt för
uppbränd säd, mjöl och foder; till Pär Olofsson med Tvåhundranittio Daler
Silvermynt för hus och Etthundrafemtiotvå Daler 21 2/3
öre i samma mynt för säd, foder, mjöl och kreatur.
De tillsades därefter att hos Herr General Majoren och Landshövdingen,
samt Commendeuren av Kongl.
Majt. Svärdsorden, Högvälborne Baron Axell Johan Gripenhielm, i ödmjukhet sig anmäla,
om anordning på denna brandstod, bestigande till en summa av
Åttahundra nittiotvå Daler silvermynt.
Helje Jonsson och Pär Olofsson fick pengar och kunde
tack vare det bygga upp sina hemman igen. De byggde
inte sina hus så tätt tillsammans som tidigare. Om det var en
lärdom från branden vet vi inte. I skattelängder och domstolsprotokoll
kan man finna uppgifter om ödesbölen eller ödesgods. Det är bosättningar
som av någon anledning har övergivits av orsaker som vi ofta inte vet, det
kan vara epidemier som digerdöden, eller missväxt som gett ren skär nöd
men det kan ju också vara olyckor som den i Myckelåsen
för 250 år sedan när man trots all flits användande inte kunde rädda sina hem.