Vallpojkarna

 

Gamla domböcker är utomordentliga källor om man är intresserad av bygdehistoria. Ibland öppnar man dörrar mot sådant som man i förstone inte ser  vad det är. Det hände mig när jag läste detta protokoll från Häradsrätten i Hallens Tingslag för den 27 September 1749.  Barnarbete, tänkte jag, det var väl självklart förr att barn skulle arbeta så fort de kunde?

 

” Länsmannen Johan Boman har, å ämbetets vägnar, inkallat bönderna Erik Jönsson, Pär Pärsson och Bengt Enarsson i Kläppe, för det de skola nästledne sommar hava brukat gossar till vallgång, varföre påstods laga plikt.

Erik Jönsson tillstod, att hans styvson Erik Andersson, 12 år gammal, vallat boskapen, efter han ej haft annat qvinnfolk, än sin hustru.  Bengt Enarsson, som bor på samma gård, tillstod och, att han brukat sin son Enar Bengtsson, 13 år gammal, till vallgång, hälften emot Erik Jönssons styvson.

Pär Pålsson, som har en styvson, med namn Pähr Olofsson, på åttonde året, förevände, att bemälte gosse skall ej gått, eller kunna gå vall med boskapen, utan allenast utsläppt fåren att vattnas. Länsmannen Boman yttrade sig, det han ej kan hava bevis  därom, att han vallat boskapen. Efter behörigt övervägande avsades följande

                               Utslag

  Emedan bönderna Erik Jönsson och Bengt Enarsson i Kläppe hava efter egne bekännelser för Rätten, till boskaps vallande brukat gossar, och ej gittat med bevis styrka den föreburna omöjlighet att till vallhjon anskaffa qvinnfolk: för den skull, som de, i brist av vallhjon, kunnat hava lägenhet och utväg, att förena sig med sina bygrannar om boskapens vård och hjordehåll; varandes till förekommande av den vederstyggeliga tidelags synden högst nödigt, att allmogen med eftertryck och laga plikt hålles till efterlevnad av det, som  Sveriges Lag och  Kongl Majts. Nådigsta Förordningar i sådana mål binda;

alltså, i förmågo av Kongl. Förordningen den 17 November 1686 och den 9 November 1726, samt 11 Cap. 2 § Bygdelagen, prövar Härads Rätten skäligt, att Erik Jönsson och Bengt Enarssson böra, som förbudsbrytare,  böta Tio Daler silvermynt.

Vad Pär Pärsson angår, som även blivit av Länsmannen för samma sak angiven, så emedan han, emot sitt nekande, ej kunnat med bevis övertygas, att hava till vallgång brukat gossar, så prövar Härads Rätten, likmätigt 17 Cap: 33 § Rättegångslagen, Pär Pärsson ifrån Länsmannens Bomans tilltal att befria, dock med allvarsam varning, att ej, med laga plikt till görandes, betjäna sig av gossar till boskaps vallande.

Och emedan Bengt Enarsson ej förmår böta, så skall han plikta med fyra dagars fängelse vid vatten och bröd på Frösö fångahus.