Skolan genom tiderna.

Skolan i byarna var förr sådan att någon knekt eller soldat kunde få undervisa. Det fanns ingen skolplikt och hade barnet långt till dylik undervisning, kunde det bli som Gertrud Andersson, född 1854 i Myckelåsen, berättade. När en eller far kunde läsa bibeln, ansågs de också kunna undervisa sina barn så at de kunde läsa bibeln och psalmboken. Det fanns dock gamla som inte kunde läsa eller skriva och många kunde inte skriva sitt namn, utan hade ett bomärke att sätta under de viktigare skrivelser som kunde förekomma.

Gertrud Andersson kunde inte skriva, däremot läsa gammalsvenska i bibeln ordagrant. Hennes skolgång var sex veckor uppdelad tid. År 1864 hade en soldat i Myckelåsen några barn att undervisa och skolan var en kall bryggstuga med öppen spis. Värmen gick ju ut fort då stugan hade enkla väggar. De måste sitta med ytterkläderna på. Deras lärare brukade säga: ta på vantarna om ni är klömerhänta.. Soldaten kunde bli hungrig under lektionerna, men då tog han fram stekpannan, lade i fläsk och gjorde kolbullar samtidigt som han undervisade.

Bokstäver och tabeller hängde på väggen. Barnen frös många gånger och då fick de gå fram till öppna spisen och värma sig. Läraren satt alltid med skinnluva på huvudet. Ett stort bakbord stod mitt på golvet och omkring detta satt barnen. Skolan skulle alltid inrymmas i den sämsta bostaden och föräldrarna var ohågade att ha den, vilket många gånger var orsak till att skolundervisning ej kom till stånd. De fick vänta tills någon tog emot dem.

Lärarinnan Margareta Eriksson (född Wallin Välje 1873) berättade att hennes far Sven Wallin som var soldat, lärde henne läsa och skriva samt räkna med tabeller. Hon gick i småskola men inte i någon folkskola. Hennes far var också privatlärare till baptistbarnen. Baptisterna ville ha en egen skola för sina barn. En sådan fanns i Jonas Jönsson gård i Välje (senare Sven Perssons gård). Antalet i den skolan var år 1883 11-12 barn. Första skolan hon gick i var 1880, den var i Nordvalls gård (nuv. ägare Gösta Eriksson) och där var skollokalen ett kallt kök. Lärarinna då var Brita Göransson Hallen. Skoltiden var 4-5 veckor och sedan blev det flyttning till en annan plats i socknen. År 1882 var hon i skola i Sundins gård i Välje. Lärare där var Palm från Myssjö. De var 12-13 barn i en liten kammare. Margareta Wallin lärde sig till småskollärare och tog examen 1892. Samma år fick hon börja hålla skola, några veckor i taget och flyttade från den ena gården till den andra i Månsåsen. De veckor eller månader hon inte höll skola fick hon ej heller någon lön, utan gick borta på någon gård. Från början hade hon 300 kronor som lärarinna. Hon hade bl.a. plats i Orrviken, Sunne och fick ofta flytta mellan gårdarna.

Ni ska inte tro att det var så små barn säger Margareta. En del var på sjuttonde året och var stora karlar, det berodde ju på den dåliga skolgången. Om det fanns flera skolbarn i en familj kunde det hända att familjen tog skolan så Margareta fick bo tillsammans med alla i ett litet kök och kammare. Skollokalen blev då i regel köket och mor i huset kunde sitta och höra på under det att hon satt och spann vid öppna spisen. Kunde bara husfolket hålla sig för skratt när barnen svarade fel gick det bra, eljest var det svårt att hålla disciplinen. Lönen höjdes år 1900 till 400 kronor, 1910 till 900 kronor. Hon berättar att hon 1893 var i Fjällsågen i sex veckor och höll skola i den s.k. Trappstugan för Anders Olsson och Trappbarnen. Inskrivning var vartannat år på den tiden, slutar lärarinnan Margareta Eriksson..

Anna Brita Olofsson född 1880 berättar från Storåsen när hon och hennes bror Olle Olofsson gick den långa vägen till Gärdsta där det var folkskola i sockenstugan. De gick från Storåsen tidigt på måndagsmorgon för att vara där när skolan började. Skoltiden var en termin före och en efter jul. Mat skulle de ta med sig hemifrån för en hel vecka. Johan Olofsson berättar att de drog en kälke med en tjockmjölkskruka och övrig mat för veckan. Kälken stjälpte ibland för dem och en gång hade mjölkkrukan frusit med sitt innehåll. Skolbarnen bodde i sockenstugan och skolsalen var på andra våningen åt väster. De bodde på nedre våningen, pojkarna i köket och flickorna i kammaren och de var 11-12 barn. Sängkläder fick de ta med sig hemifrån. I köket skulle barnen koka upp eller värma sin vattengröt och det var trångt kring spisen innan skolan började på morgonen. Likadant var det när barnen hade den s.k. storvilan. Alla rusade för att vara först att laga mat och det var vanligt att en del inte fick komma in till spisen och de fick då ta med en brödbit i fickan. Skolan började kl. 9 och höll på till kl. 14 em.

De barn som vistades där hela veckan fick var ensamma om nätterna i sockenstugan. De fick ordna med fotogenlampor och göra påfyllning, varje barn skulle köpa sin beskärda del i lyset. Städningen fick flickorna turas om att göra. Barnen turades också om att elda i skolsalen om morgonen. Lärare Molund gav långa läxor som han höll styvt på att de skull kunna, helst utantill. Läroböckerna var företrädesvis katekes, bibeln och psalmboken. Skolbarnen var från flera byar och det var ända upp till 70 barn per dag. Lärare Molund var en snäll lärare säger Anna Brita, aldrig en lugg, örfil eller stryk fick någon av barnen. Ibland kunde barnen försova sig, då blev det brått att komma upp och den dagen blev det ingen morgonmat

På fredagskvällarna skulle barnen hem till Böle, Getåsen, Myckelåsen, Storåsen och Välje. I bland kunde det hända att föräldrarna kom emot dem men lika ofta fick de gå hela vägen. Märta Nilsson (född Olsson) och Lisa Nilsson (född Eriksson) gick samtidigt, berättar Märta, och en gång gick de från Gärdsta en lördagskväll. Det var bestämt att en hästskjuts skulle komma på söndagsmorgonen men de båda flickorna tyckte det var trist och ville inte ligga ensamma i sockenstugan över natten. Det var dåligt väder och snön gick nästen till knäna och det blev mycket arbetsamt. Lisa gick trött och satte sig ofta för att vila. Till slut var hon så trött att hon ville gå in i en torvlada och lägga sig och sova. Märta var starkare och ville att de skulle fortsätta. När de kom till Skallbölebäcken var Lisa utmattad och kunde inte fortsätta längre. Märta tog sig fram till Lisas hem och talade om att de måste hjälpa Lisa hem. Hennes far Erik Andersson for genast och hämtade flickan och som tur var tog ingen skada av strapatserna. Därefter ordnade föräldrarna så att Lisa fick bo hos en familj i Gärdsta.

Emma Wallner, Myckelåsen berättar att hennes morfar och hans maka inte kunde skriva sitt namn utan använde bomärke. De hette Lars och Ingeborg Persson och flyttade från Dörsådalen till Välje 1884. De hade aldrig gått i någon skola. För egen del berättar Emma Wallner att hon gick i skola i Wälje i nuvarande Per Hanssons gård. Skolan var s.k. flyttande småskola och hennes skoltid blev två terminer. Dessemellan fick de gå på läxförhör i Getåsen eller Wälje. Till skollokal hade de ett rum där uppvärmningen var en kakelugn. Emma hade 14 skolkamrater. Första terminen var lärarinnan från Östersund och hette Terese Rappe, andra terminen var Emma Byström och Julia Sandgren från Ås lärarinnor. Därefter blev det mindre folkskola, vilken var inrymd i bryggstugan på Sandbergs gård i Månsåsen. Barnen fick traska i snö och oväder många gånger och fick sitta våta om fötterna i skolan. Lärarinna var den förut omtalade Margareta Wallin. Emmas kamrater från småskolan var Nils Karlsson Välje, Brita Jonsson Brattåsen, Linus Sundin och Per Svensson Välje, Olava Karlsson, Johannes Lif, Karolina Göransson, Anna Olsson Myckelåsen, bröderna Johan och Sven Olsson Storåsen, Märta Sundin Välje, Anna Erikson och Brita Eriksson Myckelåsen.

Stina Olofsson , Nordenström född 1894 i Getåsen berättar om sin skoltid. Hon började småskolan1901 i s.k. flyttande skola i Getåsen och gick i sammanlagt 62 dagar, fördelade på för- och efterjuls-terminer. Småskolan var i den s.k. Jonkegården. Där var ett rum som användes som skollokal och en liten kammare som var lärarinnans bostad. Kammaren var så liten att det endast var plats för säng, gungstol, ett bord och en liten spis. Lärarinnan hette Brita Byström och var från Östersund. Den typ av skolbänkar som då användes var tre bänkar hopsatta till en flyttbar enhet. Eldning och städning skötte gårdsfolket om, det var endast 7 barn där. Småskolan i Myckelåsen var på Erik Anderssons gård, när det var examen skulle den alltid vara där. Stina gick i folkskola i sockenstugan i Gärdsta och lärarinna var Anna Edström. Stina fick mestadels skjuts av sin far till Getåsen varje måndagsmorgon och då hade hon med sig matsäck för en vecka i taget. På fredagskvällarna gick hon hem. Värsta biten var i Svedjebackarna och barnen kunde vara alldeles uttröttade innan de kom hem.

Omkring 1908 kom Lärarinna Emma Jonasson från Skalänget hit till byarna. Först hade hon skola i Sven Persson gård i Wälje. Därefter flyttades skolan till Erik Anderssons gård i Myckelåsen och sen till Karl Bellmans i Myckelåsen. Karl Bellman berättar att omkring 1924 erhöll han i ersättning knappt 200 kronor för lokalhyra och vedbrand.. Skolan blev därefter flyttad till baptistkapellet i Wälje. År 1924 kom lärarinnan Ragnhild Bertilsson, född Nordin, hit till byarna. Samma år kom Elsa Molund hit som småskollärarinna. Småskolan blev då en tid hos Nils Olof Nordman i Myckelåsen. Hon bodde hos Anders Eriksson i Myckelåsen i tio års tid. Kommunen betalade under denna tid 150 kronor per år för lärarbostaden.

En ny och modern skola byggdes slutligen 1934 och byggmästare var Lars Ljungdahl och Per Larsson. Invigningsfest hölls i augusti 1934. Det har skett stora förändringar och idag har vi en bra skola, skolbarnsbespisning, skolskjuts, fria läroböcker och ett flertal förordningar till barnens bästa. Skoltiden omfattar f.n. 7 år och det är bara en tidsfråga när ännu längre och gedignare utbildning kan erhållas på samhällets bekostnad.

Upptecknat 1955.

Tillbaka