Om dop
Berättat av
Lars Öhrling, född 1891 i Myckelåsen. Han hörde av sina farföräldrar att
barnen döptes t.ex. vid husförhör då prästen var i byarna. Var det ett barn
som såg sjukt ut vid födseln gjordes alltid nöddop. Då tillkallades en läskunnig
man eller kvinna med gott anseende för att förrätta detta dop. Han mindes att
hans mor Anna Öhrling berättade att hon blev kallad att förrätta ett sådant
nöddop i Vällviken, hon avböjde emellertid.
Det ansågs att
barnen alltid skulle döpas för att deras själ skulle bli salig och höra
himmelriket till. Som regel skulle det också vara avlägsna släktingar som
skulle bli gudfar och gudmor eller också skulle det vara ett bra grannfolk
som bar fram barnet. Gudfar och gudmor lämnade alltid någon liten gåva till
barnet och i fortsättningen skulle de ha barnet som sin skyddsling. Skulle
någon av föräldrarna dö skulle de alltid bistå med råd och dåd. Efter dop i
kyrkan skulle gudföräldrarna bjudas på kaffe vid
hemkomsten. Någon större bjudning vid dessa tillfällen blev det dock inte. Vid de
tillfällen då prästen uppbar tionde här i byarna, bodde han i den s.k.
prästkammaren i nuvarande Agerbergs gård i Myckelåsen. Prästkammaren finns
fortfarande kvar i den gamla mangårdsbyggnaden och där döptes även barn vid
dessa tillfällen.
|