|
. Hemkvarnar,
vattenkvarnar och tegelbruk
i närheten av byarna Välje och Myckelåsen
Johan
Olofsson i Storåsen berättar att då han var lillpojke fanns i Välje en
vattensåg och en kallkvarn, vilka ägdes av Per Ersa i Välje. Såg och kvarn
var placerade i en uppdämd bäck som rinner ner i Väljeån. Den gick bäst på
våren eller vid regnfloden. Kvarnen sammalde endast, man fick själv sikta för
hand för att få fram mjölet. En större kvarn som kallades Fastekvarnen låg
efter den s.k. Kallseckelån. Köpebrev från 1700-talet skall finnas i
Klingtorpet, Myckelåsen (ägaren i Amerika).
Den
första sågen i Välje byggdes av Bäckström från Bäck. Den låg utanför där f.d.
Sahlins gård varit, c:a 75 meter från gårdsplanen Vattnet var dels ditdikat
och dels kom det från en liten bäck. Vattenhjulet var omkring två meter högt
och var byggt som två hjul med bräder emellan. Ramen var försedd med ett
tjockt blad men ingen kant fanns. Skulle de ha bräderna kantade fick de göra
detta med yxan. Senare blev det sågverk med turbin och ramen kunde då förses
med flera blad och anordning för kantning av bräderna. Denna såg byggdes
1904-05 och ägdes av Myckelåsens och Väljes byamän. Då byggdes också såghus.
Turbinen var på 25 hästkrafter och drog mycket vatten. Denna såg tog också
slut. Energi blev det nya namnet på en trösk och sågförening som bildades.
Den flyttades till Getåsen och ansågs som en modern och bra såg och där fanns
också gröpkvarn m.m. Söndagen den 31 juli 1932 brann emellertid denna såg upp
tillsammans med en del virke. Det blev en stor förlust för delägarna och
endast en motor kunde räddas av alla de dyrbara maskinerna. På senare tid har
här varit några privata sågägare. Lars Ljungdahl i Välje drev sådan rörelse
en längre tid.
Från
slutet av 1800 till början av 1900 talet drevs även ett tegelbruk i
Myckelåsen. Det var O. M. Bellman som var företagare och han slog mycket
tegel till många murstockar. Bruket låg nere ett tag men omkring 1918-19
började pojkarna Gustav och Otto Bellman att slå tegel under några år
framöver. Tegelbruket är nu för länge sedan borta.
Det
handslagna teglet, liksom den handkluvna takspånen hör till en förgången tid,
och de torftiga kallkvarnaren har fått stora effektiva valskvarnar som
efterföljare. Närmaste kvarnar är nu i Hallen och Västnor och till dem har
många kvarnresor gått från våra byar. Nu 1954 åker väl ingen bonde efter häst
till kvarnen. Linjebilar och bussar sköter den transporten.
Upptecknat 1954.
|