Fäbodliv

Emma Wallner i Myckelåsen, född 1885, är nog den sista av butöserna från våra byar. Hon har varit 46 år i olika fäbodar. I sommar ska hon till Iffelnäsbodarna där hon började 1952. Hon har mycket att berätta från sin tid som butös.

Att korna skulle till fäbodarana var viktigt. Gott fjällbete var självfallet det bästa och kornas tid i bodaarna räknades intill 10 veckor. I Prästläkardalen var hon år 1900, sedan i Småbodarna. Där var golven av granbark, avskuren av färska granar. I Prästläkardalen var de 2 butöser som hade 28 mjölkkor och 12 ungnöt att sköta, I Småbodarna hade de 25 nötkreatur samt 30 getter. I Lillgräftån 1909 var besättningen 29 kor, 8 ungnöt och 38 getter. Det var sista året som den fäboden användes. 1921 flytttade Emma till Torrisbodarna där hon arbetade i 16 somrar. Därefter var hon i Fjällsågen en lång följd av somrar. Hon och sonen Valter flyttade dit i början av juni och stannade till slutet av september, så det var dryga säsonger.

Fäbodlivet var tungsamt men roligt, säger Emma. Det var att stiga upp 2:30 och mjölka, sedan i väg och geta och hemåt med kossorna kl 4 em. för mjölkning. Ost, smör och messmör bereddes dagligen. Vid buförningen gick klövjevägen från Välje och 8, 9 klövjehästar gjorde sällskap upp till bodarna. Varje år den 4 juni var det bestämt att alla som hade sina kor i fäbodarna skulle vara med och laga klövjevägen upp till fäbodarna. Det var kavelbroar som skulle lagas och nytt ris som skulle kastas i hålorna här och var.

I bulön fick hon första tiden som butös 36 kronor kontant, ett par handgjorda skor samt tyg tilll en kjol. Storbutösen fick 45 kronor kontant samt skor och klänningstyg. Storbutösen var i många år Rapp Lars Lisa född 1848 och farmor till Öhrlingssläkten i Myckelåsen och Välje. När hemfolket kom för att hämta hem bumaten vete, då blev det trevligt i bustugan. Ved skulle karlarna hugga och på kvällarna berättade man historier. Emma såg aldrig någon björn i skogen även om det på senare tid fanns en björn i trakterna kring Fjällsågen. Emmas mor, Märta Larsson, har berättat att när hon var och getade kor hände det att boskapen blev riven. De skaffade en björnhund som jagade iväg nalle.

På hennes mormors tid fanns det i dessa fäbodar med 5 - 6 stugor med flera butöser. Då kunde bygdens ungdomar komma och hälsa på när det blev helgdagskväll. Sång och musik gjorde stämningen trevlig. Nu finns det väl ingen som kunde locka så vackert på korna som den omtalade Tandlunds-Margit i Välje. En lugn och vacker kväll kunde hennes locktoner höras uppifrån Wäljesbodarna ner till bygden då hon satt på ett ladtak och sjöng och blåste i långlur. Om man tänker på hur många fäbodar det var måste det ha varit många hästar med kärror, kor, getter och bufolk som for fram vid buföringstiden. Det berättas att hos Märet Ersdotter i Välje fanns det ibland 35 - 40 kärror stående, medan den rara gumman bjöd på kaffe.

Upptecknat 1954.

Tillbaka