Arbor Vitae Ontario den 27de December 1925
Kära moder !
Har tänkt att på skriva till eder för ett helt år nu, och det har inte blivit. Och nu känns jag ha gjort något riktigt orätt när ni inte fick höra från oss till jul, men som alla kvinnfolk hadde jag brått före jul så det blev ingen brevskrivnin af. Vi hadde en trevlig jul, och vi tala på er om jul afton när vi hadde Lutfisk och gröt, Vi har haft två bjudningar för grannarna och en gång var vi ut för middag, så nu är julstöket över. I Amerika firar dem bara juldagen och nyårsdagen så är ingen 13de dag här, haha. Vi fick ett nytt horn för radion på julafton, så vi har varit uppe till tolv och ett de sista tre kvällarna till att höra på den. Det är nog en märkvärdig uppfinning som vi kan höra upp till två tusen mil utan tråd eller någonting, bara kommer i tomma luften, så elektricitet är nog underlig. Emil mår bra, han är stark och hälsig. Har inte sett honom sjuk en dag som är en god ting. Då är jag hällre skral ibland fastän jag är 12 år yngre. Men aldrig sämre än jag kan vara uppe och göra mitt husarbete. Emil är då så snäll och lämplig rundt huset så jag har inte haft orsak till att gräla på honom en gång än, fastän jag har kvickt humör ibland. Men Emil har alltid samma lugna humör så det går så bra. Jag längtar till att se hans mor för jag tror han är mycket lik er. Han säger också att han aldrig såg er ond. Det skulle allt vara trefligt att komma till Sverige och se er alla. Hoppas att ni finner en guldmina, så kommer vi. Men det går inte så kvikt när man börjar med nästan ingenting. Men det har gått framåt för oss ändå. Vi har då eget hus och mycket land. Så en vacker dag blir det nog i något värde, fastän just nu är tiderna dåliga. Men vi lefver i god förhoppning. Få se nu om jag får Emil till att skriva innan jag skickar detta men det är sällan han skriver till någon utom affärs brev. Han har nog inte mycket att göra om vintern och det är långa kvällar. Men han läser och studerar om kvällarna och lyssnar på Radio och studerar på den så det blir aldrig någon brefskrivning af. Det ser ut som han har sådan elak käring så han inte törs skriva nu, för han skrev väl till er oftare förrän vi var gift. Men så är inte fallet för jag ber honom att skriva. Jag hadde sorg igen i sommar, min mor afled den 8de mars 1925, i bara 58 års ålder, så Emil och jag var med på begrafningen, och min äldsta syster dog i influensan den 8de mars 7 år sedan. Så jag har haft en ledsam sommar på det sättet. Har varit nästan sjuk så det är bara de sista två månader som jag har börjat att få lite krafter och mod tillbaks. Jag kom allt ihåg som miste två flickor.Och värst är det när de lämnar små barn. Men vi får försona oss med detta, att Gud styr allt till det bästa och de hädangångna har det väl bättre. Har tänkt många gånger att det skulle vara trefligt att ha en af barnen och vi vore nog snäll mot den. Det synes vara orätt att en del har så många och en del inga barn. Men om vi får lefva och ha hälsan så tar vi ett som behöfver ett hem. Det var bra nära att vi skulle flytta tillbaks till U. S. A. i sommar. Min far ville att Emil och jag skulle ta gården och far skulle bo med oss. För vi är just som hans favoriter, de alla tycker så bra om Emil. Men vi fick inte sålt här, och så tyckte vi nog att vi bodde bra lättsamt och behändigt här, så jag vet inte hur det blir, om vi flyttar dit. Pappa är bara 58 år och frisk och kry än. Min bror och hans hustru är hos honom i vinter ock så är det två flickor ogift, en är lärarinna och den yngsta går i högskolan. Så han får väl en af dem hemma om inte Emil och jag flyttar dit. Hoppas att ni alla mår bra. Får sluta med kära hälsninar till Far, Olle och Anders från Emil och Anna Lundin.
God fortsättning på det nya året.
Adress E. L.
|