Arbor Vitae Ontario Canada Nov 7 1922

 

Kära Far och Mor!

 

Får skrifva några rader så ni får se hur vi lefver och mår här ute i vilda western. Jag skref ett bref till Anders för några dagar sedan. Ser att han fått amerikafebern och det är nog inte vidare roligt att ha den.

Jag minns hur det var men just nu vill jag inte föreslå någon att komma hit emedan tiderna äro ingenting att skryta af ännu. Det var goda tider här under kriget, men jag fick ju så liten nytta af dem emedan de voro nära nog över när jag kom tillbaka från Frankrike. På 1920 i maj ramlade bottnen ur de goda tiderna och sedan har det varit bara dåligt. Allt vad man köper är dyrt men om man vill någonting då får man ge bort det. Så det är bara millionererna som har goda tider nu, men jag tror att det kommer att vända snart ty om det fortsätter så här så blir det inte länge förrän farmare ( bönder ) får gå ifrån sina farmer ock elände på elände utefter hela linien. Men jag hoppas att vi inte behöfver se det.

Jag håller på att hugga pappersved och skall sälja den nere vid järnvägen, vi får för tillfället 13 dollar 50 cent för en kård d.v.s 8 fot lång, 8 fot bred och 4 fot högt. Jag har 10 mil att köra den, det blir lite över en svensk mil så det är inte mycket pengar att förtjäna med det, men man har att göra någonting, det är dåligt betalt att arbeta för andra också.

Vi har haft en fin höst, barbacke ända tills för ett par veckr sedan, vi har nu omkring två fot snö. Ser af Anders bref att Anders Lindberg har rest till Canade, det skulle vara roligt att få hans adress så jag kunde skrifva till honom.

Hur är det med Jöns Lindberg, jag har inte hört någonting om honom på en hel evighet. Ser av brevet från Anders att Olle har varit i Hammerdal och byggt ett skolhus så han måste vara snickare nu så det måste ligga i blo, som han sa.

Jag tänker att timrade hus börjar bli mindre vanliga nu i Sverige så jag har go lust att lära Olle ett par små konster som han kanhända vet förut ock kanhända inte Anna vill skrfva på baksidan af det här pappereet så jag får sluta med hjärtliga hälsningr till er ock en God Jul ock ett godt nytt år från

eder son

Emil

 

 

Kära Mor.

 

Tack så mycket för brevet, det var så roligt till höra ifrån er. Jag var säker att ni inte tyckte om Emils "käring". Nej, jag kan nog förstå att ni haft tråkigt de sista två åren.

Har tänkt på eder rätt ofta, om vi ändå bodde lite närmare så vore det kanske en liten tröst. Hvad jag skulle önska att jag kunde komma och hjälpa er ibland, jag har bra lättsamt för det är bara oss två, vi har inga barn än.

Till mitt hem är det inte längre än vi kan gå hem en gång om året. Det är en 200 englska mil eller 28 svenska mil. Mamma och några släktingar till mig var hit i sommar, de åkte i automobil hela vägen, och så har jag en bror som är gift och bor två svenska mil härifrån. Emil och jag har just varit dit på besök.

Det skulle allt vara roligt för oss om Anders komme hit till oss, men tror inte att det är mycket bättre här än i Sverige. Men nu vill Emil ha igen brevet, han skall snart gå till postkontoret. Jag sender er ett litet minne. Hoppas ni får fram det till Jul. Får sluta nu.

Önskar er alla en god jul och godt nytt år.

Vänligen

Anna.