Arbor Vitae jan 17 1922
Kära föräldrar ock syskon!
Jag riktigt skäms nu att skrifva till eder emedan det är så länge sedan jag skref men så har det varit så många gånger förut så ni vet väl vid den här tiden att jag är en slarf. Jag har flera gånger satt mig ner och börjat ett bref men så har det inte blifvit som jag ville ock så har jag tänkt å jag väntar väl till nästa söndag ock så har det slarfvat undan för undan. Det var mycket tråkigt att höra att Gertrud gick ifrån oss. Jag fick aldrig brefvet som Anders sade att ni sent, så jag visste ingenting förrän Anders talade om det, och så fick jag ett sorgkort som Olle inlagt i sitt bref, Jag ser af brefven att tiderna är tämmeligen dåliga derhemma ock så är det äfven här. Jag tänker att det är likadant öfver hela jorden, en eftersläng af världskriget men vi får hoppas att det har en övergång. Jag gör snart sagt ingenting i vinter, hugger lite ved, lägger ifrån på kasa och dricker kaffe, spelar lite fiol, det är nästan som är att göra. Jag har en del skog som jag kunde hugga och köra ner till staden men det är ingenting betalt så det är bättre att låta skogen vara. En slipert eller lies ( lajs ) är 40 cent och i fjor var dom 85 - 90 cent ock allt vi köper är nästan lika dyrt som under kriget. En kård pappersved 4 fot hög 8 fot bred och 8 fot lång är i vinter 10 dollar och i fjor var den från 25 till 30 dollar så det är stor skillnad. Jag ser att du funderar på att studera och bli elektriker och det vore nog en god ide. Nu för tiden är nog en man klok i att lära sig ett godt yrke därför att vi lefver i maskinernas tidevarf och en som inte lärt sig någonting får taga det hårdaste arbetet och den minsta betalningen. Jag skulle önska att jag kunde hjälpa dig så att du kunde taga dig en kurs men som jag nu har det ställt så kan jag inte se mig någon utväg, det har gått åt en hel hop med pengar sedan jag kom hit opp. Jag har två farmar nu om 160 acres hvardera ock så har jag byggt opp ena farmen ock har plogat en god del på bägge platserna ock så hade jag att köpa allting från det största till det minsta ock i de här dyra tiderna. Jag är inte skyldig någonting men så har jag heller inte några stora summor att hurra med. Jag tänker sälja ena farmen men jag har inte så brådt för han stiger i pris hvarenda år. Så som sagt om jag kunde se någon utväg att låna dig pengar skulle jag göra det. Om det vore här i landet kunde du gå en som hjälpare för en elektriker och få betalt medan du lärde men det lär nog inte vara så i Sverige. Är det något lotteri som är i sväng hemma i Sverige och om så hur mycket kostar en lottsedel. Hvad jag nu skrifver här vill jag att du och Olle skall hålla i hemlighet. Jag är säker på att i Oviksfjällen i åarna och bäckarna finnes guld ochjag skulle önska att jag kunde komma dit upp ock se om inte så är fallet. Ja om ni kunde taga er en par veckor fritt i sommar ock gå ock undersöka. Troligtvis har aldrig någon försökt att gräfva guld rundt Oviksfjällen. Om ni tar hvarsin skyffel ock ett tvättfat, plåt eller emaljerat och fyller fatet med sand ock grus och håller det just under vattenytan och svänger fatet liksom i en rund cirkel, så att gruset ock sanden skjöljes ut ur fatet., Guldet är tyngre och vill lägga sig i botten på fatet. Men ni får inte ha något fett i fatet för då flyger guldet ut. Om ni inte finner guld på en plats så försök på en annan ock om ni inte finner det på toppen gräf ner tills ni träffar berget, där är hvar vi finner mesta guldet. Rundt Dörssjöarna är en god plats där kallkällorna kommer ifrån Hundshögen och rinner ner i sjöarna. Nedanför ettt vattenfall är en god plats, ni behöfver inte gräfva rätt i vattnet, gräf på sidan eller om ni ser en å eller bäck ( helst i en sväng ) som har ändrat sitt läge under tidernas lopp. Gräf då rätt ner till berget där bäcken brukade rinna i gamla tider och jag är säker på att ni finner guld. Om ni skulle finna guld, låt ingen veta det utan finn då ut om rätta vägen att muta in allt ni kan. Muta in en del för mig också så skall jag komma och hjälpa er gräfva. Ja det där låter ju som fantasi, men jag är absolut säker på att det finns guld någonstans i Oviksfjällen, inte bara guld utan silver och kan hända järn. Titta på Drommen, om den varit här i landet hade den varit bortskjuten för hundra år sedan, den är full med silver och minns det. En vacker dag kommer någon att finna guld där också och hvarför skulle det inte vara ni så väl som någon nnan? Klockan är nu snart elva så jag får krypa till kojs., Ja och tack för alla kortena som jag fått, det var intressant att se hur det ser ut nu därhemma. Jag kände väl inte igen nånting om jag kom hem. Jag skall skrifva till Olle nest ock ge en liten skildring om hur det gick till i kriget. Hälsa Olle i Häggen ock Per Erik samt tusen hälsningar till eder alla från din broder Emil
Min adress är nu Arbor Vitae |