Hibbing Minn. Nov 24 1919

 

Älskade föräldrar och syskon

Får taga mig till ock sända er några rader så ni får se att jag lefver och mår bra efter min Europa resa, fastän den resan glömmer jag nog aldrig.

Det var nog både si ock så ibland men man kan ju inte annat begära i krig. Jag var i slaglinjen i 33 dagar i ett sträck till den nionde november, då flyttde vi till en annan del av fronten och började göra oss i ordning att taga Metz, den starkaste fästningen i Lothringen. Vi var 8 amerikanska divisioner och 17 franska divisioner ( en division är omkring 40.000 man ) och slaget skulle stå den 14 november, men lyckligtvis blef kriget slut dessförinnan.

Det skulle ha blifvit det största slaget i hela kriget. Jag var till Metz sedan ock såg på staden, att omkring hela staden är bara backar liknande små fjäll och de voro fulla med stora kanoner ingjutna i cement inne i backarna så vi hade nog inte tagit den staden före frukost men hade vi bara fått försökt så hade han nog åkt med. När vi var i Arneville var vi bara 8 kil. från Metz.

Jag har en del saker som jag sände hem därifrån, däribland två officer helmets pickelhufvor tror jag dom kallas på svenska, två mausergevär, en hop med bältspännen står Gott mit uns ( Gud med oss) på, en hop med sikten för gevären som dom begagnade på nätterna, dom skiner i mörkret samt en tysk gasmask och mycket annat smått ock gott som tysken fick släppa till.

Jag skall finna ut om jag kan sända sådana saker till Sverige, så skall jag sända er några smådelar så ni får se hur dom ser ut. Jag ville skänka Olof Ljungqvist ett bältesspänne men han var så rädd att han tordes inte taga det med.

Hemresan gick bra utom att vi hade 4 dagar hård storm ock så träffade vi på en flytande mina mitt ute i Atlanten men dom sänkte den med en liten kanon så den gjorde igen skada.

När jag blef avskedad fick jag hela uniformen till skänks och flera par strumpor och underkläder, ock nu sedan fick jag mina medborgarpapper så jag är amerikansk medborgare.

Jag har hållit på med snickare arbete hela tiden sedan jag kom tillbaka. Först för en finne som heter Knuti och byggde skolhus, men så slutade jag hos honom och har nu arbetat här i Hibbing sdan den 7 sept. Här tänker jag att det blir arbete för en god stund emedan hela staden skall flyttas till en annan plats, men det är så oroliga tider nu så man kan inte göra några beräkningar i framtiden.

Jag har nu köpt mig en landbit så om det blir dåligt med arbete någon gång så kan jag ju gå dit och rota i backen. Jag skall bygga mig en liten gammalstrekstuga. Jag är nu ganska knepig med att steka pannkakor, det fick jag lära mig i armen så det kommer nog att gå bra.

Ock när jag blir trött på det, får jag väl göra som dom mycket brukar här i landet, annonsera efter en käring, men det är vågspel också, det kunde ju komma en som svart. Ja det där behöfver ni ju inte taga på allvar, det är väl inte så tokigt som jag skrifver heller. Men ett är då säkert att jag är lika ogift nu som jag någonsin varit, men hur länge jag blir det , det kan jag inte rktigt säga.

De där papperen ni fick ifrån amerikanska guvernementet vill jag att ni ska ha i förvar emedan jag kan hända behöfver dem framledes någon gång men det där som jag skrev angående hur pengarna skulle delas ifall jag gick åt, dem vill jag att ni skall bränna upp ock inte nämna dem för någon, dom är ingenting till nu, så ni kan lika gärna förstöra dem. Jag tänker att OLof Ljungqvist

Sista delen av brevet saknas.