Camp Dodge Iowa
Kära föräldrar
Det är så länge sedan jag skref till eder så att jag nästan skäms men jag är slarfaktig som vanligt så det är inte att undra på. Jag lämnade Alaska på våren 1917 och gick tillbaka till Seattle Washington men stoppade inte länge där utan gick till Oregon där jag var i fjor sommar, vi var 7 stycken tillsammans om ett kontrakt där och tjänte bra med pengar. Så kom det här landet i krig och alla i åldern mellan 21 och 31 hade att inskrifva sig, då blef också jag med där. Jag kom undan första inkalllningen i fjor höst men nu den 9 Juli blef jag inkallad i armen. Så nu är jag soldat i den amerikanska armen ock det går temmeligen bra bättre än jag trodde. Jag är i ingenörs trupperna, troligen därför att jag är snickare, i det här lägret är omkring 50000 man och det är flera sådana lägerplatser över hela landet så Amerika kommer att ha en stor arme. Och dess större arme förenta staterna kan skicka över, dess fortare blir det slut på kriget hoppas jag. Tysken har nog allt att ge upp när alla amerikanare kommer dit, tror ni inte? Dom börjar bli hårdhänt med honom nu, tänk då när det blir en 3-4 millioner man där. Jag lämnade Oregon i fjor höst och reste till Minnesota till Mrs. Bodin och Hans Bodin i Cotton. Jag har alla vänner och bekanta där, så jag ville vara hos dem en tid innan jag blef inkallad i armen. Så jag var i Cotton ända tills den 7 Juli då jag reste hit till Camp Dodge (utläses Kämp Dadj). Jag har uttagit en lifförsäkring på 10.000 dollar som, ifall så tokigt skulle ske att jag skulle omkomma så har jag satt pengana till mor i hennes namn så att summan kommer att utbetalas till henne. Ock ifall jag blifver skadad utbetalas pengarna till mig sjelf 57 dollar i månaden i 20 år, så om jag skulle bli oförmögen så har jag nog af det att lefva på utan att behöfva ligga någon annan till last. Om så tokigt skulle ske att jag skulle omkomma så blir som sagt pengarna utbetalda till mor, men då vill jag, att en summa af 2.500 dollar skall öfverlämnas till min fästmö, ( ni har väl aldrig hört talas om att jag hade någon sådan eller hur ). Ja det var meningen att vi skulle gifta oss när jag kom tillbaka från Alaska, men genom att jag skulle ut i kriget så ville jag inte göra det förrän jag fick se hur det blef i framtiden. Så jag vill att hon skall få 2.500 dollar ifall jag skulle omkomma men jag hoppas att jag kommer helbrägda tillbaks. Jag tänker det är stora förändringar därhemma, nu och medan jag var där, jag tänker jag kände väl knappast igen någon om jag kom dit. Kan hända när kriget är öfver att jag gör en resa hem, när vi tagit in Berlin, det är inte så långt därifrån. Amerikanska guvernementet kommer nu att sända ett papper till er, det är skrifvet på engelska förstås, men ni kan ju gå till någon som kan läsa det, det är lifförsäkrings-brefvet, ock det skall ni behålla, ock ifall något tokigt skulle hända mig så får ni underrättelse därom och i så fall kommer antagligen pengarna att skickas till er, eller om inte så sker bör ni vända er till någon lagklok att hjälpa er. Tänker att det är ganska svårt hemma i Sverige nu under kriget. Men vi får hoppas att det inte räcker så länge. Jag skall skrifva till eder nu rätt som det är så ni får höra hur det går för mig. Jag har inte viljat låta er veta förut att jag skulle ut i kriget, men nu när jag är i armen, så bör ni ha rätt att veta det, och vi får hoppas att det går allt till det bästa. Kära hälsningar till er alla från eder son Emil
Jag skickar ett papper med som ni kan ha kvar, med adressen till flickan o.s.v. |