Wirginia den 18 april 1909

 

 

Älskade moder

 

Jag får skrifva några rader och tacka för det kärkomna brefvet som jag fick ifrån dig hvari jag ser att ni lefver och har hälsan allihopa.

Häri Amerika går det också som vanligt fastän jag börjar tänka på gammallandet mer och mer, så jag har tänkt att jag skall resa hem nästa vår ifall det blir sådana tider så man kan tjäna lite pengar i sommar. Nu för tillfället ser det inte så värst lofvande ut men det blir väl bättre bara det lider lite längre fram.

I går fick nästan alla arbetare sluta i minan här, alla utom 25 man, nästan alla bara svensakr, så jag tänker vi får knoga där så länge som det finns något arbete.

Jag såg i brefvet att ni har inte fått något bref ifrån mig sedan i November och jag har skrifvit fem bref till er sedan i slutet på november, men huru hänger det ihop, brefven måste bli borttappade på något vis, men det ser märkvärdigt ut att så många bref efter hvar andra ska komma bort, det var likadant i fjol också som ni minns. Jag har heller inte fått något bref ifrån er sen före jul, så om ni har skrifvit något bref före det här jag fick nu, så har det inte kommit fram, men om inte annat hjälper så får ni väl rekommendera brefven, få se om dom inte då ska komma fram.

Jag hör att moster man är död också och det var tråkigt att höra, det är väl värst för Emma som är ensam om alltihop att sköta om.

Du vill höra hvarför Per reser hem och det tänker jag nog var hemlängtan som gjorde att han reste så fort, ni behöfver inte frukta för att Per och jag var ovänner på något vis, nej Per och jag är de bästa kamrater som kan finnas.

Jag hör att Kristina skall gifta sig men jag kommer inte till bröllopet men hon kunde ju skjuta opp med bröllopet tills jag kommer hem så finge jag vara med men hvem är det hon skall ha.

 

Hjärtliga hlsningar till eder alla

från eder

Emil

 

Jag ser att Anders är nästan lika bra att skrifva som jag.