Mountain Iron den 2 Juni 1908

 

Älskade föräldrar

Jag får skriva några rader till eder så mycket ni får se att jag lefver. Det ser väl nästan ut som jag skulle ha glömt bort er därför att jag inte har skrifvit på så länge men så är det nog inte utan ni må förlåta mig mitt slarv.

Saken är nämligen den att vi har inte visst huru länge vi fick arbeta här, det har sagts att som i går skulle 230 man få sluta arbeta, men det blef endast 10 man som fick gå, så jag tänker vi får nog arbeta här i sommar, ännu har inte järnmalmsutkörningen börjat, utan de kör endast ut jorden som ligger ofvanpå och det blir nog inte mycket järnmalm utkört i sommar emedan dom vill se hvad sorts president det blir, nästan öfverallt har dagspennigen blifvit lite nedsatt men här har vi samma betalning som vi haft förut.

Jag och Per arbetar nu tilsammans på järnvägen i minan och har Karl Englund till bas. Det har kommit mycket svenskar hit i vår, det är väl kanske 100 svenskar nu, mot i fjol var det på sin höjd 20 eller 30. Det har kommit hit en som är från Gärdsta i Marby, han har varit här i Amerika i 3 år, han heter Olof Sundvist. En vecka härefter skall jag sända ett fotografi som vi äro tio stycken gubbar på, alla färdigklädda till arbete, så det är ett fint menageri ska ni tro.

Jag har skrifvit till farfar och Erik morbror men jag har inte fått något svar, men om ni träffar dom något så fråga efter om de har fått fram brefven. Mor frågar efter hur det var om jag varit sjuk men det har jag inte, visserligen har jag varit lite dåsig någon dag ibland men aldrig så att jag har liggat inte, men si det är så att folket pratar och vränger till det tio gånger värre än det är bara för att ha någonting att prata om. Det spriddes ju ut också att jag illtrivdes så förfärligt men det var ju bara uppdiktadt, inte för det att jag har glömt er, nej jag älskar nog er och mitt hem mer än allt annat, men för det trifs jag godt här, så om ni får höra någon komma med någonting sånt där, så ska ni inte tro dom.

Jag skickade en tre, fyra vykort med bilder från Mt. Iron, jag undrar om ni fått fram dem. Jag får nu sluta för denna gång med en kär hälsning till eder alla från eder

Emil

Nästa gång ni skrifver skall jag inte dröja så länge med att svara.

Hälsa alla från mig och om ni träffar farfar så må ni hälsa så mycket ifrån mig.