Mountain Iron den 14/7 1907

 

Älskade moder

Jag får tacka så mycket för brefvet som jag fick ifrån dig hvari jag ser att ni mår bra allihopa och det gör äfven jag. Wi arbetar fortfarande i träckgänget under Charle Englund och det ämnar vi fortfara med så vida det inte blir strejk här i morgon hvilket dom pratar i, då gå vi ut till någon annan plats tills strejken är öfver. Wi går då helst till Dakota där skördetiden strax börjar. Där får man 2,50 á 3 daler och maten men det räcker bara en 30 eller 40 dagar, så blir det inte någon strejk då stannar vi hälst här, man tjänar nog mest om man är på samma plats för jämnan.

Wi mår nu bra här, får bra mat och lätt arbete så vi har ingenting att klaga öfver, det går en vecka i sänder. Tiden går fort här men jag tycker ibland det skulle ha varait roligt att ha varit hemma och fått varit till W. Arådalen men om vi få lefva och ha hälsan som vi ska väl hoppas det så lär jag väl inte bli här så värst länge, kanske ett par år, det är förrästen inte gott att säga på förhand.

Jag fick i går bref från Johan Svensson och det var sannerligen inte mycket häller, han hade skrifvit på lite väl halfva första sidan och så hade han glömt att skrifva in under så det var det likaste bref man kan få.

Den 4 Juli Amerikas nationaldag då får ingen arbeta, då ska ni tro det var ett vildare lif här, hvarenda en så köpte dom fire crackker (läses fajer kreker) en pressad papptub som var fylld med krut och en stubbintråd och så tände dom på och kastade ut på gatan. Det var ett skutande hela dagen så husen skakade uppe i stan och så var det alla sorters kappspringningar och kamp-dragningar i hvilket hvem som ville fick vara med och vinna pris, enfinne vann priset i kapplöpning.

I större städer bli många sårade genom fire crakker, här var en pojk somhöll i en tub för länge så att han small i näfven och han fick två fingrar bortslitna samt bränd i ögonen.

Jag måste nu sluta för denna gång med en kär hälsning till eder alla

från

Emil

Hälsa allihop som vill ha någon hälsning.