Prescott, Arizona den 7 januari 1931

 

Kära Syskon

Ja nu får jag ta och skriva ännu en gång, ja Lars jag förstår nog att du har undrat över att jag inte skrivit. Och det är skamligt av mig, har tänkt många gånger att far började bli gammal. Och att jag borde skriva oftare än förut. Och nu blev det försent. Måtte han vila i ro. Vår familj timar bort en om sender, undrar många gånger hvems turn det blir next. Glad att Kersti blev frisk ändå. Hon börjar och bli bra gammal också och slitit ont i hela sitt liv.

Snart blir det ett år sedan Sivert dog, hur tiden går fort och många förändringar på många sätt.

Well, jag har varit ifrån mitt häm sedan jag kom hit ut. Och jag ska säga dig att det gått dåligt för mig hela året igenom. Språka om dåliga tider. Well America har haft det och har det fortfarande. De började lägga av folk strax efter jag och George kom till Jerome. Och på två månars tid lade de av tiotusen man i de största minarna här i Arizona. Och då kan du föreställa dig hur allting annat gick på samma sätt. Det är inemot 30 000 000 man utan arbete.

Trettio millioner. Just gör dig en föreställning hur det kan vara. Det är eländigt att se människor måste gå hungriga i detta rika land, var det finnes allting, men endast några tusen som har hand om alla pängar som finns i landet. Och när de blir färdiga att säga gå till arbete så får man väl ta hvad man får för dagpenning och vara nöjda och tacksamma

Well America är ej mer hvad det var. Och kanske aldrig blir. Well Lars, jag sände George tillbaka häm i July för det fanns ingenting ens för honom att göra här, obekant som vi voro var det omöjligt. För min del hade jag kanske jag kunde ha fått något arbete här i Jerome, men kunde inte gå igenom Doctorsexaminationen.

Så kom vi hit till Prescott och jag fick arbete i en mina. Och där blev jag urnaked av dåligt air och dust och var (sjuk) i två månar innan jag kunde tänka på arbete igen. Och inte fick jag någon Compensision för det häller, Och på köpet har jag nu bara en lunga kvar. Så jag måste vara Kärefull, om jag önskar leva några år till, annars mår jag utmärkt bra men can ej hjälpa att worry en hel del naturligtvis.

Jag kan nog arbeta ännu några år, om det någon gång blir arbete att få. Men du ser jag höll ut för länge med lising after silvret gick ner i pris så jag blev skyldig. Och det är hvad som bryr mig annars skulle jag vara nöjd. Mina barn är snart fullvuxna nu Och kan snart se efter sig själva bara det blir arbete att få igen. Erika är frisk och stark så de tar sig nog fram. George är stark och snäll att hjälpa till. Så vi can nog komma på fötterna än en gång bara tiderna blir bettre.

Well Jag skulle ha mycket att tala med dig om nu, om vi kunde träffas, men det förskyller ej att tänka på för tillfellet. Kanske någon gång man får åtminstone hoppas, det kostar ej något.

Får omtala för dig att Pete Håkansson dog här ute tre år sedan. Emil vet jag ej hvad bekom av honom, han kom ej till Petes begravning häller. De annonserade efter honom men fick ej något svar så kanske han är död också.

Ja du får hälsa till Per Bror och Kärsti från mig. Tilda hon är väl hämma med dig. Kanske skulle skriva till dem alla någon gong men det just blir ej av.

Brotherly John Hanson

--------------------------------------------------------------------------

 

Förklaringar: George är son till John. Erika är John's fru. Syskon till John (eller Johannes som han kallades i Sverige) är Kärstin, Per, Lars, Sivert, Erik, Ingeborg och Matilda.

Det finns idag många ättlingar efter John och Sivert i USA. Såväl John fru Erika som Sivert fru Ethel (som blev över 100 år) har varit här på besök i Sverige på 50- och 60-talet och som jag då träffade.

Stig Modig, son till Stina Modig, dotter till Kärstin.